I dag är det sista dagen i Oktober, imorgon den 1 November, och på väderkartan lovas det 13 grader varm!!!

Vilken helt fantastisk höst vi har haft. Har skrivit det förrut, men skriver det igen... Hösten är min absoluta favorit årstid, även om jag tycker att alla årstider har sin charm. 

Men färgerna, dofterna, promenaderna i svampskogen, soffhäng med tända ljus, en bra bok och en stor kopp rykande hett te, det njuter jag av.

Har tyvärr inte varit ute lika mycket i skogen denna sena höst pga lite för mycket värk i kroppen. Men det har å andra sidan blivit mer soffhäng, och det är inte att förakta.

Har idag stått ut på jobbet en hel dag förrutom ett läkarbesök, och än så länge känns det som att det blir en dag på jobbet imorgon oxå, om sömnen infinner sig vill säga. Det känns lite jobbigt på jobbet för det är en del att hålla i huvudet och jag vet inte riktigt vad som händer i min hjärna för tillfället. Jag glömmer vad jag ska prata om, glömmer vad jag ska gör, får skriva flera minneslappar, jag tappar orden!! Inte speciellt trevligt faktiskt. Hoppas bara att det inte är pga sjukdomen, som tydligen kan ge påverkan på CNS, centrala nervsystemt, utan att det för tillfället är en inre stress över hela livssituationen. Måste i vilket fall som helst ta upp det med min läkare nästa vecka, för det är rätt obehagligt. 

Nu ska jag nog ta det där varma teét (utan koffein) och krypa ner under täcket. Ska börja dagen imorgon med ytterligare ett sjukbesök.

Inget kul! Känner mej bara hopplöst grinig och gnällig.

Helgen som varit har inte varit så bra. Ont som f*n i alla stora leder i kroppen. Fick en kortisonspruta i vänster axel innan jag åkte hem från sjukhuset i tisdags. Hade kanske hoppats på att värken skulle försvinna, men istället är den värr!! Det är ju inte så kul eftersom det inte heller är ett nöje att ta själva sprutan, gör ont som ....... Svårt att förstå att jag som har varit så spruträdd i hela mitt liv nu ber frivilligt om att få dessa sprutor. IDIOT!!!

Tur att jag har en fantastisk syster som står ut med att höra mitt gnäll, och som tar hand om sin storasyster när det är så här jobbigt.

Tillbringade hela lördagen med henne och hennes yngsta dotter, (mosters gull). Blev uppassad med lunch, fika, och sen middag med ett par glas rött. Sen blev det sängen och vila kroppen.

Lång sovmorgon på söndagen, och en näve painkillers till frukost. Lite för mycket som värker i den här kroppen tycker jag.

Dagens bästa var att jag fick med mej pappa på innebandymatch till Mörlunda för att kolla mellandottern Ida. Matchen slutade 4-4 och var rätt spännande, hon gjorde inga mål men spelade bra. ( sa den partiske modern).

Äldsta dottern, Karins lag vann med 14-0 och hon gjorde 3 mål och 4 ass. 

Fick oxå hem min yngsta förmåga Emma, som varit och hälsat på Karin i Halmstad. Skönt att hon är hemma igen.

Avrundar kvällen med en ny näve painkiller och hoppas på en natt med lite sömn, så får jag se om jag tar mej till jobbet imorgon.

Aj, Aj, Aj,

Mina snälla vänner tog med mej ut på en härlig dag i naturen, skattjakt stod på programmet.

Vi var och tittade på Stensnäs grotta i Ukna, en fantastisk upplevels. Sen letade vi efter en skatt på naturreservatet, Segersgärde, hittade skatten i ett gammalt träd.

Bilder från gruvan, och naturen runt omkring!

Bilder från Segersgärd, och det gammal trädet!

En super trevlig dag, tack min kära vänner!!!!   

Hemma i min egen säng, och utan snarkande gubbar på rummet.

Min första Benlysta behandling gick över förväntan. Har haft lite lätt feber i natt, lite värk i kroppen och lite illamående. Men allt bara lite.... och så fick jag obehagliga stickningar på läpparna och det kändes som om överläppen svullnade. Dock har jag varit vansinnigt trött och sovit mest hela dagen, dessutom fick jag nog en rejäl släng av minnesförlust igår oxå för jag har inget minne av att jag pratat varken med min mamma eller min bästa vän.

Skämdes när jag ringde idag och bad om ursäkt för att jag inte hade hört av mej?? Men det hade jag givetvis gjort. Lite otäckt faktiskt. Ska nog prata med läkaren om detta inför nästa behandling, inte så kul att tappa minnet helt.

Nästa gång blir om två veckor, och även då vill dom ha mej kvar över natten för observation. Det kan dom väl få då, det känns rätt tryggt att vara under uppsikt så här i början. Sen gör det heller inget att vara där när det är så fantastisk personal, dom är helt underbara och tar sig verkligen tid när man inte mår bra och är lite ledsen. Så för tillfället kan jag inte ställa mej i ledet och gnälla på svensk sjukvård. 

Innan dom släppte hem mej idag så fick jag en kortisonspruta i vänster axel, hade nog behövt en i höger också, men det blir så bökigt när man inte kan röra (inte ska röra) armarna, så vi väntar tills nästa gång. 

Nu får vi se om det går att sova mer eftersom jag har sovit mest hela dagen, annars får jag väl fortsätta surfa runt här i cyberrymden ett tag till. Skönt iallfall att vara hemma och att allt gick så bra . 

Två duktiga innebandybrudar som jag har följt i vått o torrt, glädje och sorg, vinst och förlust. Men kul har det alltid varit. Hoppas att jag orkar gå på många mer matcher, även om det blir lite för långt att följa Karins matcher  

Karin som spelar för Halmstads IBK: Dam div 2

Ida som spelar för Västerviks Innebanndyklubb: Dam, div 3

Heja Heja mina bästa brudar!!

  Ni vet vem som är största fanet, gråter mest, hojtar mest och visslar högst.  

Sjukhusdag 1

Min älskade pappa skjutsade mej denna morgon till sjukhuset i Linköping. Tänka att vara 40, snart 41!!! och vill att pappa ska hålla handen. Nu fick han inte följa med in för det var så många patienter som fick behandling i mitt rum. Men när dom andra patienterna var klara, då fick ja jag ringa på far, så kom han och höll mej sällskap resten av tiden.

Droppsättningen gick väl så där. Jag är ganska svårstucken eftersom dom har tagit en hel del prover och satt en hel del dropp det senaste året. Så till slut fick hon sätta droppet i handen. Trots att jag börjar bli van så tycker jag det gör så in i helvetes ont att sätta det i handen, så då kom dom första tårarna den här dagen. Det skulle bli  fler, det kände jag på mej. Liten på jorden som jag känner mej när jag är utlämnad åt någon annan och inte har riktig koll på vad som händer.

Nu gick det faktiskt väldigt bra med själva infusionen. Fick vara kvar på mottagningen en timme för att se så inget allvarlig hände.

Sen vidare till avd 128 där jag nu ska tillbringa min natt. Det blir en prövning. Illamåendet har börjat smyga sig på, värken i kroppen, likaså en aning till feber. Men det är sånt jag är van vid, och det finns medicn mot det oxå. Sköterskorna är jätte gulliga och kollar mej varje timme med tryck, temp, andning osv.

MEN, jag vet Inte om jag kommer överleva mina rumsherrar!!

Den ena snarkar så taket lättar, och den andre pratar oavbrutet i sömnen.  Jag har faktiskt bett syster om en ordentlig styrka med sömnmedicin för min del, annars går det aldrig. Dock vill dom väl att jag inte är helt borta eftersom dom kommer att kolla mej mer eller mindre hela natten. Men på det hele taget har det gått bra idag så jag hoppas dom släpper hem mej imorgon.

  Här va jag!!                             Min vän i ca två timmar!      

I säng och ska försöka mej på att sova. Tänker faktiskt ta hjälp av lite sovpiller för att komma til ro. Har varit på Yoga i kväll, och det brukar iallafall ge någon form av frid, och jag brukar sova bättre den natten. Men jag känner att tankarna går till morgondagen!

Äntligen!!! Eller det låter ju inte riktigt klok att säga äntligen till att få medicin. Men nu är läget som det är. Jag måste hitta en medicin som gör mej något friskare, även om den här kroniska, envisa lilla ovännen på tre bokstäver alltid kommer finnas där på ett eller annat sätt  . Åker till Linköping imorgon för att få behandlingen där. Det är en alldeles ny medicin, Benlysta, som blev godkännd i Sverige nu i sommras, och dom vill ha lite extra koll på mej för att jag visst är lite överkänslig för biverkningar. Så det blir till att bli Östgöte för en natt, det ska nog gå bra tror jag, har ju min rötter i Östergötland.

Hoppas förstås väldigt mycket på den här medicinen, trots att min läkare säger att jag inte ska alldeles för höga förväntningar. Hur låter det? Problemet är väl att den inte är direkt framtagen för patienter med svåra slemmhinne engagemang, men vi hoppas på det bästa. Vad mer kan man göra??? Har ringt och pratat med avdelningen jag ska ligga på för att höra om det va OK att ta med sig datorn?? Självklart var det OK, så då har jag lite att pyssla med imorgon oxå.

Inte nog med att jag ska ta hand om mej själv imorgon, ska givetvis och besikta bilen, det kanske är värre än att ge mej lite dropp. Hoppas jag får lite kaffe på sängen imorgonbitti av mina älskade barn!!!

   Jan Stenmark

800 g oskalade morötter

2 stora potatisar

1 gul lök

1 röd lök

2 klyftor vitlök 

8 dl vatten

3 msk grönsaksfond

1 liten knippe färsk timjan

2 dl créme fraiche paprika/chili

1 liten knippe koriander

1 halv pressad lime

Salt, peppar

Skala morötter, potatis och lökarna. Skär allt i ganska grova bitar och lägg i en gryta. Slå på vatten och fond, låt det hela koka upp och tillsätt timjan.

Koka under lock tills grönsakerna är mjuka.

Ta av från värmen och tillsätt crème fraiche och koriander. Mixa soppan helt slät med en mixerstav eller matberedare.

Smaka av med salt och peppar. Garnera med färsk koriander eller timjan och lite fint skivad chili.

Ett gott valnötsbröd passade bra till!!

Källa: Louise´s spis