Sjukhusdag 1

Min älskade pappa skjutsade mej denna morgon till sjukhuset i Linköping. Tänka att vara 40, snart 41!!! och vill att pappa ska hålla handen. Nu fick han inte följa med in för det var så många patienter som fick behandling i mitt rum. Men när dom andra patienterna var klara, då fick ja jag ringa på far, så kom han och höll mej sällskap resten av tiden.

Droppsättningen gick väl så där. Jag är ganska svårstucken eftersom dom har tagit en hel del prover och satt en hel del dropp det senaste året. Så till slut fick hon sätta droppet i handen. Trots att jag börjar bli van så tycker jag det gör så in i helvetes ont att sätta det i handen, så då kom dom första tårarna den här dagen. Det skulle bli  fler, det kände jag på mej. Liten på jorden som jag känner mej när jag är utlämnad åt någon annan och inte har riktig koll på vad som händer.

Nu gick det faktiskt väldigt bra med själva infusionen. Fick vara kvar på mottagningen en timme för att se så inget allvarlig hände.

Sen vidare till avd 128 där jag nu ska tillbringa min natt. Det blir en prövning. Illamåendet har börjat smyga sig på, värken i kroppen, likaså en aning till feber. Men det är sånt jag är van vid, och det finns medicn mot det oxå. Sköterskorna är jätte gulliga och kollar mej varje timme med tryck, temp, andning osv.

MEN, jag vet Inte om jag kommer överleva mina rumsherrar!!

Den ena snarkar så taket lättar, och den andre pratar oavbrutet i sömnen.  Jag har faktiskt bett syster om en ordentlig styrka med sömnmedicin för min del, annars går det aldrig. Dock vill dom väl att jag inte är helt borta eftersom dom kommer att kolla mej mer eller mindre hela natten. Men på det hele taget har det gått bra idag så jag hoppas dom släpper hem mej imorgon.

  Här va jag!!                             Min vän i ca två timmar!