Sjukhusdoft kan vara den mest otrevligaste doften av alla!!

Ligger inlagd på sjukhuset sen igår, då jag blev alldeles yr, vimsig, svamlade, och snubblade fram. Som vanligt envis och gick till jobbet. Inte så smart drag.....

Satt i matsalen och somnade, hade ringt sjukvården innan och väntade på att dom skulle ringa upp. Hade ju ringt till Linköping dagen innan för att jag var yr och konstig då oxå.

När läkaren ringde blev jag tillsagd att åka direkt till Akuten. Okej, okej. Jag ska..... Fick skjuts av en snäll jobbarkompis, minns inte så mycket av vad dom gjorde för undersökningar, men tillslut blev jag iallafall inlagd på avd 5.

Min bästa lillasyster var hos mej ett par timmar, men det minns jag heller inte så mycket av, fast jag kommer ihåg att hon hade köpt 2 stora chokladkakor. Det är något konstigt med mej och sjukhus tror jag. Det SKA bara ätas choklad.

Ganska sent på kvällen gjordes en CT-skalle med kontras, den visade inget, vilket är skönt, men frågan kvarstår ju. Vad är det då?

Idag har det gjors en lumbalpunktion, aj f'*n vad ont det gjorde... Dom kom inte in i ryggmärgen förens tredje försöket och då hade nog både läkare och sköterskor fått för sig att jag va djävulen själv, så mycket svordomar som kom ur min mun. Inget svar på dom proverna än.

I morgon ska det göras en magnetröntgen och så ska jag träffa en öronläkare som skulle kolla något med balansen, vet inte riktigt vad. 

Problemet är att jag vill verkligen inte vara här, vill åka hem, och imorgon fyller min yngsta år. Då vill jag vara hemma och sjunga för henne  

Jag är rätt trött på att det alltid ska vara något som det är fel på. Men jag hoppas att jag får åka hem imorgon, tänker INTE ligga kvar här över helgen. Så det så.......

Bäst att skriva så länge jag kommer ihåg vad jag hade tänkt att skriva!

Har jobbat idag efter mitt samtal imorse. Fram till lunch gick det bra, men sen vet jag inte vad som hände riktigt. 

Blev så vannsinnigt yr i huvudet, och matt i kroppen. Min bästa vän fick hålla i mej påvägen till matsalen. Försökte få i mej lite och äta, gick ut och tog en kopp kaffe men benen bara skaka. Väl inne igen på jobbet så blev jag tillsagd att gå hem, eller rättare sagt få skjuts. Men envis som jag är så ville jag stanna, någon hämtade våra sjuksyror som kollade tryck och puls, det var väl inget alarmerande, något högt undertryck vad nu det står för?

Sen blev det jobbigt när kompisen frågade varför jag lätt arg på en av mina bästa vänner ute på lunchen!!! Jag har inte den blekaste aning om att jag pratat med honom överhuvudtaget?? Vad är det som händer?  

Min kompis gick och hämtade min chef för att dom tillsammans skulle övertala mej att gå hem. Men jag blev kvar.

Fick sen skjuts hem, och gick direkt och la mej. Fortfarande yr, och det oroar mej lite. Ringde Linköping på inrådan av chefen, men min läkar kunde inte på rak arm säga vad det beror på. Han trodde iallafall inte att det berodde på den nya medcinen. Blev det värr skulle jag höra av mej till läkarna här i Västervik, och dessutom flyttad han min nästa behandling från den 9 november till den 13 för han vill vara med hela behandlingen och han ville desutom ha god tid på sig att träffa mej innan jag får droppet. 

Va trött jag är på alla tider som ska passas hit och dit,

Så här känner jag mej, som ett stort frågetecken, får inga bra svar!!!!

Hemma i min egen säng, och utan snarkande gubbar på rummet.

Min första Benlysta behandling gick över förväntan. Har haft lite lätt feber i natt, lite värk i kroppen och lite illamående. Men allt bara lite.... och så fick jag obehagliga stickningar på läpparna och det kändes som om överläppen svullnade. Dock har jag varit vansinnigt trött och sovit mest hela dagen, dessutom fick jag nog en rejäl släng av minnesförlust igår oxå för jag har inget minne av att jag pratat varken med min mamma eller min bästa vän.

Skämdes när jag ringde idag och bad om ursäkt för att jag inte hade hört av mej?? Men det hade jag givetvis gjort. Lite otäckt faktiskt. Ska nog prata med läkaren om detta inför nästa behandling, inte så kul att tappa minnet helt.

Nästa gång blir om två veckor, och även då vill dom ha mej kvar över natten för observation. Det kan dom väl få då, det känns rätt tryggt att vara under uppsikt så här i början. Sen gör det heller inget att vara där när det är så fantastisk personal, dom är helt underbara och tar sig verkligen tid när man inte mår bra och är lite ledsen. Så för tillfället kan jag inte ställa mej i ledet och gnälla på svensk sjukvård. 

Innan dom släppte hem mej idag så fick jag en kortisonspruta i vänster axel, hade nog behövt en i höger också, men det blir så bökigt när man inte kan röra (inte ska röra) armarna, så vi väntar tills nästa gång. 

Nu får vi se om det går att sova mer eftersom jag har sovit mest hela dagen, annars får jag väl fortsätta surfa runt här i cyberrymden ett tag till. Skönt iallfall att vara hemma och att allt gick så bra . 

Sjukhusdag 1

Min älskade pappa skjutsade mej denna morgon till sjukhuset i Linköping. Tänka att vara 40, snart 41!!! och vill att pappa ska hålla handen. Nu fick han inte följa med in för det var så många patienter som fick behandling i mitt rum. Men när dom andra patienterna var klara, då fick ja jag ringa på far, så kom han och höll mej sällskap resten av tiden.

Droppsättningen gick väl så där. Jag är ganska svårstucken eftersom dom har tagit en hel del prover och satt en hel del dropp det senaste året. Så till slut fick hon sätta droppet i handen. Trots att jag börjar bli van så tycker jag det gör så in i helvetes ont att sätta det i handen, så då kom dom första tårarna den här dagen. Det skulle bli  fler, det kände jag på mej. Liten på jorden som jag känner mej när jag är utlämnad åt någon annan och inte har riktig koll på vad som händer.

Nu gick det faktiskt väldigt bra med själva infusionen. Fick vara kvar på mottagningen en timme för att se så inget allvarlig hände.

Sen vidare till avd 128 där jag nu ska tillbringa min natt. Det blir en prövning. Illamåendet har börjat smyga sig på, värken i kroppen, likaså en aning till feber. Men det är sånt jag är van vid, och det finns medicn mot det oxå. Sköterskorna är jätte gulliga och kollar mej varje timme med tryck, temp, andning osv.

MEN, jag vet Inte om jag kommer överleva mina rumsherrar!!

Den ena snarkar så taket lättar, och den andre pratar oavbrutet i sömnen.  Jag har faktiskt bett syster om en ordentlig styrka med sömnmedicin för min del, annars går det aldrig. Dock vill dom väl att jag inte är helt borta eftersom dom kommer att kolla mej mer eller mindre hela natten. Men på det hele taget har det gått bra idag så jag hoppas dom släpper hem mej imorgon.

  Här va jag!!                             Min vän i ca två timmar!      

Trött efter helgens bravader! 

Fredagen bjöd på en sen innebandymatch där Västervik vann med 11-0 över IBK Husar, roligt....  Tycker dock inte att halv åtta är en bra tid att spela match en fredag kväll. Det blev en sen middag och soffhäng med två döttrar, och Kalle och chokladfabriken på TV. Perfekt avslutning på den kvällen.

På Lördagen tog sen helgens matätande fart med stormsteg. Först ut en brunch hos systerdottern som fyllde 10 år, mycket mumsigt, sen en helt underbar tillställning i goda vänners lag. Det var ryskt tema på festen, så vi bjöds på Borsjtj- rysk rödbetssoppa, och piroger med fetaost och spenat, fantastiskt gott. Glömde den annorlunda fördrinken, den bestod av en halv urgröpt saltgurka doppad i honung och fylld med vodka...Na zdorovje

Blev så inspirerad av den goda soppmiddagen så till söndagsmiddagen lagade jag och dottern en supergod, gyllengul morotssoppa med sting till förrätt, vi åt lite för mycket av den så huvudrätten fick nästan inte plats!!!

Orolig!! Varför? Provsvaren har kommit och jag har enligt läkaren tillräckligt bra blodvärden för att påbörja den nya behandlingen. Har redan fått tid till den första infusionen. Kommer få droppet i Linköping och första tillfället nu på onsdag blir jag inlagd över natten. Erfarenheten säger att jag brukar vara väldigt känslig för nya preparat, så dom vill ha lite extra koll på mej. Tråkigt men det känns ändå rätt tryggt. Hoppas nu bara att det kan fungera den här gången, annars vet jag inte vad som händer. Har ont nu..... Men en dag i taget, klart att det ska gå vägen den här gången.....

Värken blir visst bara värre och värre just nu och det är skittråkigt  . Var på min underbara Yoga ikväll, men inte ens det känndes bra.

Jo, lite skönt känns det såhär efteråt när jag ligger i sängen, på spikmatta, nybadad, varm och bara känslan av att jag har rört lite på dököttet gör mej ändå lite nöjd.

Jag är mest orolig, förväntansfull, hoppfull, hopplös eller vilka känslor det är som poppar upp i mina tankar  inför morgondagen. Imorgon ska jag få alla provsvar,

om jag är tillräckligt "frisk" för att få börja den nya behandlingen eller om jag måste vänta ett tag till. För mej känns inte det ens som ett alternativ, jag vill INTE fortsätta gå i ovishetens skugga längre.Förmodligen får jag även imorgon, svar på när jag isåfall ska börja.  Det gör faktiskt inget om det kommer igång med något nytt nu för jag känner så tydligt att det går utför just nu. Både fysiskt, och ve och fasa psykiskt också. Trött, grinig, gnällig, elak, och är en riktig bich enligt barnen. Inte alltid, men helt klart händer det för ofta tycker jag. 

Därför ska jag försöka sova, lite och förmodligen grubbla lite, men i morgon är det nya friska tag som gäller  

Dj**la skit!

Att vara i solen en heldag som det blev på havet igår var inte det bästa. Natten till söndag blev det nog bara 3 timmars sömn, om ens det. En kropp som känns som 300 grader het ugn, det värker och svullnar i alla leder, både stora som små, har ett konstigt tryck över bröstkorgen som gör det svårt att andas, och givetvis ser jag ut som ett stopptecken i ansiktet.

Det kostar visst på att ha det trevligt en hel dag, det gäller bara att acceptera att det kan bli så. -men det är just det som är problemet. Jag kan inte acceptera!!!

I natt hoppas jag på att det kan bli några timmar mer sömn, och att jag vaknar med en något mer snäll kropp imorgon,  en ny arbetsvecka hägrar ju, och den vill jag inte missa.

Make A Wish... Make It Right...
Make It Last For The Entire Night!!!! 

Hur bra kan en dag bli när den börjar med svåra val? Eller det handlade nog inte om ett val, utan om att jag snozzade liiite för länge i morse. Jag är ju lite av världsmästare på det. Så därför blev det lite fel flingor till frukosten. 

Ja ni kan ju gissa!!      

Ha ha, ja så kan det gå. Hur blev det sen då? Den första frosten fick skrapas från bilrutan, men vad gjorde det, det var en så underbar, klar och vacker höstmorgon. Synd att jag blev så sen, annars hade det passat med en morgonpromenad till jobbet. Men det kommer nog med all säkerhet fler vackra dagar.

Jobbet ja! Jag är så tacksam för att jag ett jobb att gå till, men just nu säger knopp och kropp, STOPP!! Heltid är för mycket. För det första känns det som om jag är i ett vakum, där jag bara väntar på att något ska ske. Orolig för hur dagen ska bli, hur morgondagen kommer att bli, och hur framtiden kommer att se ut. Kan kännas lite onödigt att lägga energi på dessa tankar, men det är lite svårt att komma ifrån när det är en ständig kamp i kroppen, ständigt någon del av kroppaset som hettar, bränner och värker. 
Ska för stunden försöka släppa tankarna, sjunka ner i ett varmt bad med en härligbadbomb från Lush, lite tända ljus med pepparkaksdoft, avsluta med min underbara cocoa butter kräm , en varm kopp te, och till sist  en stund på spikmattan. Sen zzzzzzzzz   zzzzzzzz  zzzzzzzzzzz.......... och fint sällskap får jag visst!

  Liten Lina, och stor Felix, hög mysfaktor!