Tyvärr tyvärr så har jag INTE varit på fest!

Det hade ju som syrran sa, varit bättre med en baksmälla om man visste att man hade haft roligt dagen innan!!! Men det här är ju bara tråkig biverkan på medicinen.

Skit oxå, blir lite orolig att jag inte ska tåla den här heller, finns inte så mycket mer att välja på nu när di lärde har testat hela arsenalen med mediciner, så nu håller jag tummarna för att det förhoppningsvis bara är en tillfällig formsvaka som går över när jag minst anar det. Helst till i morgon då för då hade jag tänkt att vara på jobbet igen. Tog faktiskt och gjorde som jag har bestämt, var hemma idag när jag inte mår helt OK. Det var duktigt av mej måste jag säga , och dessutom fick jag ju lyxa till det och få håret färgat idag. Inga radikala förändringar som grönt, rosa, lila eller så, bara lite mörkare och bort med det små grå!! Men i morgon blir det tjänstekläder på, för ett par timmar till statens förfogande, så det är bäst att försöka få några timmar ihop med kudden, men först ett värmade bad och rogivande te... och titta ut och njuta av att det äntligen kommer lite vitt på marken!!!   

   Var ska en Stenmark va om inte i skidbacken ;)

Behandling nummer 5 avklarad!

Usch o fy vad jag inte vill mer nu. Orkar inte hålla på och åka till Linköping och få medicin som inte gör underverk. Trodde jag väl egentligen inte den skulle, men lite bättre än så här kunde det väl få vara? Den 13 Februari ska det utvärderas hur det gått, och ytterligare en medicin ska sättas in då, så lite hopp finns kvar!!

Uppe med tuppen var jag iallafall eftersom tåget gick 06.23 och då piggnade jag till, för det var ordentligt kallt ute i morse. Det är härligt för då kanske vi äntligen kan få lite skridsko is . Hoppas hoppas, men nu har det ju lovats snö har jag hört. Men den som lever får se!

Själva behandlingen gick väl hyfsat bra, fick börja med att ligga med värmekuddar på armarna för att dom lättare skulle kunna hitta något fint kärl att sätta nålen i, och det gjorde susen, lyckades på andra försöket. Så tjofs i med droppet och sen dröjde det inte länge förrens jag somnade. Blir så in i den trött bara av att vara i den miljön. 

Sen kom ett supersug på semla över mej, så när allt var klart och dom hade haft mej under observation ett par timmar så blev det en fika på Linds café i väntan på tåget hem, MUMS!!

Nu kommer sviterna efter dagen, med feber, ont i kroppen, illamående och konstiga stickningar i huvudet och på kroppen. Hoppas bara det försvinner till imorgon för då ska jag huxflux sitta hårfärgningsmodell!!

Nu blir det sexdödaren ONE Pice på, lite piller, en kopp te och sen den eviga väntan på den lilla gubben i blått!!

   Dagens njutning!!

Försöker att ladda inför morgondagen och femte behandlingen i Linköping. Börjar faktiskt lacka ur på att flänga dit upp för några timmar på sjukhuset. Men jag hoppas väl att medicinen snart ska göra än mer verkan. Det som har känts så bra ett tag var nog bara en tillfällig uppgång . Tillbaka är värken, slemhinnorna börja bråka med sår i munnen, sår i näsan och kliande utslag på bröstet, desutom gör kortisonsprutorna gör ingen nytta längre. Ska det va så här? Om inte den här medicinen gör mer nytta än så här så blir jag rent ut sagt djävligt trött på skiten. 

Trött ja, jag jobbar mina 4 timmar och det är nog alldeles lagom, fast jag vill mer. Men trötteheten smyger sig på både nu och då... Det positiva är att jag hänger i med promenaderna, dom gör mej gott, och Yogan givetvis, som jag desvärre missar imorgon. 

Det blir en tidig morgon eftersom tåget går straxt efter 6 så det är väl dags att knyta sig, bara leka lite med några nytagna bilder först. Åh vad jag önskar mej en riktig kamera, men inte riktigt läge för sådana inköp just nu. Det får duga med det jag har.

   Solnedgång utanför Ekholmen, Västervik!

Snyggar till varandra lite!

Ordentligt trött på det här nu!!

Helt övertygad om att Jag har gjort något elakt i mitt liv, så nu får kampen stå mellan mina onda Demoner och mej!! Undrar vem som går vinnande ur striden eller om vi kan hitta ett sätt att iallfall gå brevid varandra och acceptera varandra.

Dagen till ära skulle jag behöva hjälp med dom mest enkla och elementära sakerna som att bädda säng, handla, skrapa rutor, växla bilen, hyvla ost, tvätta håret, damsuga, diska och allt annat som man ska klara av när man är 40+. 

Jag har bara ingen bra lösning på hur vi ska komma dit, jag o min djävul, för det är så jag väljer att se på honom, iallafall just nu. Det har känts skapligt bra ett tag o sprutorna i axlarna har hjälpt lite. Men tydligen inte tillräckligt

Jag ska ta tag i det där imoron, och det kommer stå mellan honom och mej, ska göra allt vad som ståt i min makt för att få ut honom ur mitt liv, annars får han snällt hålla sig i bakgrunden. Nu ska jag sova och frösöka droga honom med olika starka piller så får vi se om han törs visa sig imorgon.

Han är lite orevlig, men det beskriver hur det känns att ha en ojuden gäst i sin kropp!!         Jag ska fundera ut ngt bra sätt att bli av med den, han är liiite för närgången för att passa mej!!!1

Det gick alldeles för fort! Helgen kom, och gick, o nu är det snart mitt i natten.

Man kunde ju önska att helgerna var lite längre, eller att dygnet hade flera timmar. Hinner inte med så mycket när flera timmar tillbringas i sängen pga av den här jä..*la tröttheten. Blir snart tokig på att den inte ens går att sova bort även om jag försöker.

Helgen har iallafall avslutats med ett härligt Yoga pass, ÄNTLIGEN är den igång igen. Hade dock lite problem med några rörelser, för jag är fortfarande inte riktigt bra i axlarna trots alla kortison sprutor. Det blev jag faktiskt lite ledsen över, små enkla rörelse ska väl inte behöva göra ont?? Jag blir lite grinig över att det alltid måste vara ngt med den här skiten som gör sig påmind på ena eller andra sättet.

Nu ska jag iallafall försöka mej på lite sömn för att orka med en ny arbetsdag, o hoppas jag orkar upp i morgon för jag tänkte mej en promenad både till och från jobbet imorgon. Får va glad så länge benen orkar, och vill att jag ska gå  .

Blåser ut och säger godnatt!!!

Ont!

Vill inte ha ont, därför fick det bli en näve gott o blandade piller till nattamat. Varför i hela fridens namn kan det inte få vara helt oont en hel dag? Nädå! Lite här och lite där ska det värka. Ibland mer och ibland mindre,men jag får ju vara glad att jag inte fått en släng av vinterkräkan, för det verkar var och varannan människa vara drabbad av just nu. 

Jag har även denna dag gjort mina 4 timmar ( blev visst nästan 5) och sen den sedvanliga promenaden hem. Det känner jag är en bra vana, och på söndag börjar äntligen Yogan igen och det är en MYCKET bra vana .

Det blev lite bak idag oxå, lite mer onyttigt, men kan vara lite trevligt med hembakat när man får oväntat besök. I dag blev det ett gammalt nerskrivet recept från jag vet faktiskt inte var. Men världens enklaste och försvinnande goda.

Havrerutor

3 dl havregryn

1 1/2 dl socker

125 g smält smör

1 msk sirap

1 1/2 msk grädde

Smörj en liten långpanna ca 25*35 cm. Blanda havregryn och socker i en skål. Tillsätt smält smör, sirap och grädde. Bred ut smeten jämt i formen. Grädda mitt i ugnen ca 12 min. Låt svalna bara lite innan man skär den i bitar.

Jag brukar doppa dom färdiga kakorna i lite choklad för att det ser lite snyggt ut. Smaksätt gärna chokladen med mint, apelsin, eller vad man nu gillar.

   Får nog gömmas för en liten skåpsråtta!!!

Så var både första och andra dagen på jobbet avklarade!

Ja, det gick bra, men att kliva ur sängen så tidigt på morgonen är INTE min grej. Inte heller blir det lättare nu när jag köpt mej ett nytt, fluffigt stort härligt täcke som bara säger "ligg kvar här".

Det är ju inte heller riktigt min grej att bara jobba halvtid, så trots att jag bara varit där i två dagar så börjar jag redan fundera på om det inte skulle vara bättre att jobba 100%?? Men nej! Jag ska inte, ska inte ens tänka i dom banorna, inte än iallafall.

Dessutom har jag en inre oro, en oro som jag tror handlar om att jag inte vet hur morgondagen kommer att se ut. För trots att jag har mått skapligt ett tag nu så ligger den där dj*la SLE´n där o lurar hela tiden och påminner mej om sin existens. "Ta inte ut för mycket glädje i förskott" så sa läkaren när jag fick min förra behandling, vi kan ännu inte utvärdera om den nya medicinen hjälper. Och nej! Jag tar verkligen inte ut någon seger i förskott, men det är lite jobbigt att hela tiden oroa sig för morgondagen och framtiden. Jag måste lära mej att bara ta en dag i taget. Tycker jag tjatar om det jämt, men det är lättare att säga än att göra. I vilket fall som helst så ska det införas nya rutiner i min vardag, vilket till att börja med blir promenader till eller ifrån jobbet eller i bästa fall går jag i båda färdriktningarna. Idag blev det från jobbet, hem och byta om, och sen en långpromenad till i det fina vädret! Tjolahopp!!!

     En annan promenad!!

I morgon är det dax!

Tjänstekläderna framplockade, provade, strukna och rollade (katthår). Så nu är jag redo att göra några timmar i statens tjänst! 

Redo och redo vet jag egentligen inte, jag mår mycket bättre än på väldigt länge, men det är inte 100% OK!

Har liiite för ont i leder och kropp i dag för att det ska kännas riktigt bra. Men det måste gå, jag gör iallafall ett försök i morgon, och det blir bara på 50%. Sen har jag lovt mej själv, att går det inte så får jag inte pressa mej en gång till och inte lyssna på min egen kropp, OCH kanske även lyssna på dom människor runtomkring mej som står mej närmast, känner mej bäst och bryr sig mest. Det löftet kan ju inte va så väldigt svårt att hålla kan man ju tycka.

Nu har jag desutom ytterligare ett barn mindre hemma som kan hålla koll på sin mamma. Min "lilla" Ida har åkt till Norge för att leta jobb, hoppas nu det går bra för dej min unge efter det lilla missödet i början på resan!!

Förövrigt har den här dagen varit en av den här vinterns vackraste, äntligen lite vitt (om än väldigt lite) på marken, strålande sol och någon minusgrad! En härlig promenad i solen avslutades med en underbart god middag hos mor och far, rådjursgryta med mycket kantareller och lingonsylt, och efterrätt med blåbär, glass och grädde. Det fina i kråksången är ju att jag själv tagit hem det mesta själv från skogen. Det är lycka och livsnjutning!!!  

             Vacker solnedgång vid Gamlebyviken!!!