Sjukhusdag 1

Den här gången fick jag ta mej själv till Linköping, och sjukhuset. Mamma och pappa har det skönt i Spanien. Det blev en alldeles för tidig morgon, gick upp klockan 04.00 för att ta tåget som gick 05.40 Hu vale!!!

Väl på plats hade jag först en träff med min läkare, för att sen träffa min underbara sjuksköterska som sätter droppet. Jag tycker dock lite synd om henne som ska försöka komma in i mina sönderstuckna armar. Men det gick till sist. Först tog hon lite blod för att kolla så att mina värden var tillräckligt bra för att få droppet, och det dög åt dom.....

Själva droppet tog ca 1 1/2 tim, och jag tror nog att jag hann att slumra till lite. Det va som sagt en väldigt tidig morgon!!

Fick stanna kvar en timme för att dom skulle ha lite koll på mej. Inga konstiga biverkningar den här gången heller, bara lite för högt blodtryck, 150/100. Men dom håller fortsatt koll. Fick ligga på samma sal som förra gången, och konceptet verkar vara det samma som sist, det är jag och två (nya) gubbar på salen. Hoppas nu bara att dom inte håller på som sist och snarkar och pratar i sömnen. Då begär jag starka sömnpiller och öronproppar.

När jag kom upp på våningen så smet jag ut en sväng och köpte........just det, CHOKLAD!!!! Kanske inte det smartaste draget, yrseln börja komma och likaså en lätt feberökning. Vi får se hur det blir framåt aftonen, men hittils så känns det rätt OK, vilket glädjer mej, det ska nämligen funka nu med den här behandlingen, så är det bestämt!!!

Personal lös upp av glädje när dom fick syn på mina läckra strumpor, tänk så lite det kan räcka med ibland  .

Helgen har faktiskt varit ganska skaplig, förutom lite feber som kommer och går, och en släng av yrsel som också kommer och går. Men jag börjar vänja mej vid det oxå tycker jag. 

Funderade faktiskt i kväll på om jag inte kunde jobba lite . Men jag kom ganska snabbt fram till att det nog inte var en så väldigt genomtänkt och bra idé.

Igår blev det en skön afton hos syster med familj. Tapas stod på menyn och det blev jätte gott, får lägga in lite bilder och recept senare.

Idag stod det först innebandymatch på schemat, förlust för Västervik . Men tjejerna kommer igen...

Efter det så var vi ett gäng härliga tjejer och killar (iallafall 2) som var på en föreläsning om Ayurveda ( kunskapen om livet, en indisk läkekonst med tusenåriga anor från den vediska kulturen) Spännande och intressant. Föreläsningen avslutades med Yoga, handmassage med varma oljor, härliga varma teér och annat smått och gott. Helt i min smak!!

Nu är väskan packad för en tur till Linköping, och behandling nummer två imorgon, hoppas verkligen jag har mer kvar i hjärnan efter den här omgången. Därför är dax att krypa till kojs och invänta sömn för det blir en tidig morgon. Upp redan klockan halv 5. En alldeles galen tid att gå upp, har ju knappt hunnit somna då. Tåget lämnar perrongen 05.40 och jag ska träffa min läkare redan kl 8. Så godnatt på mej och sov så gott.

Snart är klockan 03.00 och jag kan INTE sova. Stäng av datorn då kan man ju tycka, men det blev så tråkigt att bara ligga i mörkret och vänta på någon som inte kommer ändå! Han den lilla mannen med dom blå kläderna menar jag. Men visst ja, det var väldigt länge sen han svek mej.

Jag försöker ett annat knep i stället. En kopp te med kanelsmak, lite honung och en gnutta färsk ingefära. Det ska nog funka. Sen ska jag tillbedja sömnens Gud, Hypnos, det kan väl aldrig skada. 

Och sist men inte minst ska jag släcka......... Fullmånen. Inte konstigt att jag inte kan sova.

Godnatt!!!

Nu är jag iallafall utskriven från sjukhuset! Det enda man har kommit fram till så här långt är magnesiumbrist, så nu ska jag få stoppa i mej lite extra sådant. Det låter ju inte så farligt. Och jag tänker börja NU! Kommer väldigt väl ihåg hur det var för precis tre år sedan när jag låg inlagd på sjukhuset i tre veckor, med kramper från tårna upp till midjan och ingen visste vad det va som var felet. Den gången var det medicinbiverkningar och kraftig magnesiumbrist (hypomagnesi) och även kaliumbrist (hypokalemi) som jag den gången fick extra i droppform. Där vill jag inte hamna igen, minns inte mycket av den vårdtiden, för det enda dom proppade i mej då var höga doser morfin, stesolid, tegretol och ikorivil, innan man hade kommit fram till vad som orsakade alla kramper. Ingen rolig resa.

Dock beror nog inte den här yrseln och minnesbortfallet på magnesiumbrist, så fortsatt utredning följer. Nästa vecka ska det göras någon röntgen på sköldkörteln för att utesluta, eller hitta orsaken där. Det är iallafall skönt att dom inte ger sig med en axelryckning. Jo förresten en smart läkare jag träffat nu sa: " du kanske får lära dej att leva med detta och göra lite sjukgymnastik". Tack för den Einstein . Men en läkare gör ju ingen sjukvård????

Jag tror iallafall att jag kommer att stå ut med att vara hemma och hämta nya krafter ett tag, kommer att försöka ta en dag i taget, och inte planera in så mycket måsten. Ligga i sängen lääänge och gosa med katterna, hänga med härliga vänner, långa promenader, god mat och dryck, vara med älskad syster, mer tid med mina underbara barn, och mor o far. Det känns som om det kommer att funka. Men jag kommer nog dyka upp på jobbet oxå för det är så härligt "tugg" där som jag inte vill vara utan, och hur ska man överleva utan automatkaffe???

Det blev ingen Yoga härom kvällen för jag prioriterade lite frisk luft, vilket resulterade i en upptäckt att min svampskog är FÖRSTÖRD!!!! Men!!!! skam den som ger sig, hittade lite fina gulingar och mycket trattisar. Men det blev nog årets sista gula kantareller.  

Hemma igen, forfarande bara på permission, ska tillbaka imorgon för fler undersökningar IGEN!!!!

Det har inte hittats några fel, ( mer än dom vanliga). och det är ju skönt. Men vad är det då som händer? Det känns jätte oroligt.. Men jag kanske börjar bli knäpp i huvudet :(.. Nu är det bara gråt och gråt..... Var kommer min yrsel ifrån och varför tappar jag minnet? Är det bara för att det är en stressande djävla sjukdom? Är det för att det senaste halvåret med cytostatika behandling och dåligt mående har stressat mej mer än jag förstår själv? Att jag har bestämt mej för att jobba till varje pris, för att ekonomi stressar, för att tanken på att förlora mitt jobb stressar, att det känns lite som att ge upp om jag är hemma? Jag vet inte!!!

Just nu tänker jag iallafall vara hemma ett tag från jobbet och försöka hitta lite kraft, det har iallafall slagit mej mer än en gång att det är inte värt sitt pris att jobba in i döden. För det är så det känns just nu, måste ta hand om mej själv, prioritera må bra saker, och gå igenom min nya behandling tills jag vet om den gör någon nytta. 

Tänker börja nu med en kopp varmt te, och sen på med lite kläder och ge mej ut på en liten skogspromenad, för att sen avsluta dagen med Yoga, om orken finns!!!

Fick gå hem på helgpermission från sjukhuset, om jag lovade att ta det lugnt, såg till att jag hade någon hemma och att jag skulle komma upp om det blev sämre igen. 

Det har inte blivit sämre, vilket är jätte skönt. Jag skulle nog säga att det känns bättre, även om det inte är 100% bra. Är fortfarande yr och känner mej matt och trött. Det onda i kroppen är som vanligt ganska konstant.

Annars har helgen bestått av vila, vila, sömn och häng med syster, barn och pappa. 

Imorgon bitti ska jag åter infinna mej på sjukhuset för mer provtagning, och undersökningar och träff med en neurolog. Alla undersökningar som har gjorts hittills har inte visat något konstigt, vilket ju är bra, men frågan kvarstår då??? Vad är det som är fel? Man kan ju inte bara bli helt yr, konstig och börja sluddra, tappa ord och minne? Ovissheten är inte så rolig att ha och göra med. Är orolig!!! I det här läget får man val nästan säga att hoppas det är borrellia, för det är det provsvaret som inte är klart än. Då vet man ju iallafall vad det är.

Så nu blir det sängen igen, och hoppas på sömn, sov till klockan 12 idag så vi får se om det funkar att sova redan nu!!!!

Sjukhusdoft kan vara den mest otrevligaste doften av alla!!

Ligger inlagd på sjukhuset sen igår, då jag blev alldeles yr, vimsig, svamlade, och snubblade fram. Som vanligt envis och gick till jobbet. Inte så smart drag.....

Satt i matsalen och somnade, hade ringt sjukvården innan och väntade på att dom skulle ringa upp. Hade ju ringt till Linköping dagen innan för att jag var yr och konstig då oxå.

När läkaren ringde blev jag tillsagd att åka direkt till Akuten. Okej, okej. Jag ska..... Fick skjuts av en snäll jobbarkompis, minns inte så mycket av vad dom gjorde för undersökningar, men tillslut blev jag iallafall inlagd på avd 5.

Min bästa lillasyster var hos mej ett par timmar, men det minns jag heller inte så mycket av, fast jag kommer ihåg att hon hade köpt 2 stora chokladkakor. Det är något konstigt med mej och sjukhus tror jag. Det SKA bara ätas choklad.

Ganska sent på kvällen gjordes en CT-skalle med kontras, den visade inget, vilket är skönt, men frågan kvarstår ju. Vad är det då?

Idag har det gjors en lumbalpunktion, aj f'*n vad ont det gjorde... Dom kom inte in i ryggmärgen förens tredje försöket och då hade nog både läkare och sköterskor fått för sig att jag va djävulen själv, så mycket svordomar som kom ur min mun. Inget svar på dom proverna än.

I morgon ska det göras en magnetröntgen och så ska jag träffa en öronläkare som skulle kolla något med balansen, vet inte riktigt vad. 

Problemet är att jag vill verkligen inte vara här, vill åka hem, och imorgon fyller min yngsta år. Då vill jag vara hemma och sjunga för henne  

Jag är rätt trött på att det alltid ska vara något som det är fel på. Men jag hoppas att jag får åka hem imorgon, tänker INTE ligga kvar här över helgen. Så det så.......

Helt galet att sätt på datorn kl 04.00, men vad ska man göra när man inte kan sova? Är det detta som kallas spökskrivare?

Försöker locka till mej min fyrbenta lurvtuss, men det ska visst vara när det passar honom. Nämligen allra bäst när han får väcka mej. Knäpp katt den där Felix!!!!  Men nu ligger han här o kurrar iallafall!!!

       Min eviga följeslagare!          

Men nu kanske sömnen kan komma tillbaka, även om det inte är speciellt stor menning med att sova nu!!!!!