Den här gången behövde jag inte ge mej upp i ottan, vilket inte spelade så stor roll eftersom  jag ändå inte sov något natten till onsdag. Får nog höra med farbror Doktorn om han har något starkare piller att sova på. I vilket fall som helst så blev jag skjutsad till Linköping av min snälla pappa och hans bror.

Behandlingen gick ungefär som förra gången, svårt att sätta nål och ta prover, det var två sköterskor som försökte få in den där himmla nålen i armen på mej. Det gick till slut efter lite bökande 

Det droppade på så fint i ca 1 1/2 tim utan några problem och reaktioner, men sen började illamående, trötthet, yrsel och en lätt feberökning att komma. Inga kraftiga minnesluckor vad jag vet. Förresten hur ska jag kunna minnas ngt jag inte minns??? Det brukar ju vara andra som talar om för mej om vi har pratats vid eller inte. Ja ja, jag fick iallafall ligga kvar på "droppmottagningen" någon timma för att kolla att allt verkade OK!! Det gjorde det, så då fick jag en svit på avd 128. Dom verkar ha ändrat lite på konceptet, så nu är det bara tjejer på salen. Det känns faktiskt bättre.

Väl upp på avd fick jag även en kortisonspruta i axeln (aj som satan), så nu kanske jag snart kan köra bil på ett bra sätt igen och dottern slipper sköta växelspaken åt mej.

Dock trodde jag verkligen att jag skulle få gå hem dagen efter, men jag får snällt ligga kvar en natt till!!! Varför?? Jag är fortfarande yr, mår illa och så vill dom ha lite koll på trycket som va lite lågt 90/60!!

Men jag är ju lite envis av mej, så sista ordet kanske inte är sagt än, det går ju tåg hem senare, så det skulle jag allt kunna ta och hoppa på!! Den som lever får se!!!

En Stenmark!!

Näe jag är inte gravid, jag har idag gjort ett ultraljud på mina halskärl, eller en duplexundersökning av carotiskärl som det så fint heter. Jag kommer snart bli lika lärd som de lärde, vem vet en vacker dag kanske jag är en av de aderton . Det är väl ungefär den enda fördelen med att vara sjuk, jag tycker att det är väldigt intressant med allt som har med vården att göra, termer och tekniker som används, mediciner som ska användas, prover som ska tas. När jag var liten ville jag bli "snälldoktor", en sån doktor som INTE stack barnen i fingrarna och gav onda sprutor. Nu däremot skulle jag vilja vara en läkare som kunde bota allt ont som finns, jag skulle kunna ge många sprutor om det bara skulle hjälpa mot alla konstiga sjukdomar som finns i vår värld.

Hur som helst så såg mina kärl normala ut för min "ålder", så sa hon tjejen som undersökte mej. För min ålder?? Något fel på den eller?? 

Nu har jag iallafall packat ihop lite smått och gott till morgondagen och tredje behandlingen i Linköping stundar. Blir skjutsad av min rara pappa så jag slipper passa tåg och buss.

Jag vill  inte, och känner inte så mycket för det här, men när jag var liten så sa pappa att min vilja sitter i en grantopp, så det har säkert ingen betydelse vad jag vill, bara att bita ihop och åka iväg. Tror det är därför jag har haft en gråtdag idag, bara kännt mej trött, tom och ledsen.  Jag är helt förundrad över hur mycket tårar det kan finnas i en människa . Just nu är dom slut, men det kommer nog nya, hoppas det är glädjetårar nästa gång!!

Det lackar visst mot jul, lite svårt att missa det med tanke på att det börjar pyntas i affärer redan någon gång efter midsommar. Nu är det verkligen så, att julen har jag INGET emot, jag älskar jul, och tomtar kan jag inte få för många av, men var sak kan väl ha sin tid? Jag blir stressad av allt som man förväntas hinna med och göra, och stress och jag är inte riktigt goda vänner med varandra, så jag försöker lägga band på mej och bara göra det jag tycker är viktigast och det får gå i min takt, och i mellan åt så lägger jag mej bara ner och vilar. Det gör jag nu, vilar alltså!! 

Lite ordning har jag nog fått här hemma iallafall och några goda lusebullar har jag lyckats få till, man får se till att hinna med lite så länge kroppen och knoppen säger att det är OK! Dock har jag två väldigt tjuriga armar och axlar för tillfället, så det är en bedrift att bara försöka köra bil. Kanske inte är det mest ultimata när dottern får sitta brevid och växla för att det inte funkar för det värker så!! Dax för några kortisonsprutor!!!

Snälla Tomten jag önskar mej en automatväxlad bil, jag har varit jättesnäll hela året. (hoppas jag).

Den här veckan blir det både läkarbesök här i Västervik med ultraljud och röntgen av kärl och sköldkörtel, nya prover som ska tas, och sen blir det min tredje behandling i Linköping med inläggning över natten för observation, hoppas nu bara att det är sista gången, för det är skittråkigt att ligga där och yra  

Nu blir det sängen och försök till sömn, det är som vanligt en alldeles för stor bristvara och det är konstig tycker jag eftersom jag är såååå trött mest hela tiden. Just nu tycker jag iallafall att det är tur att jag är sjukskriven för det blir lite mindre stressande att inte kunna somna när man inte behöver tänka på att man måste upp på morgonen.

Jag glömmer bort mellan varven hur skönt jag tycker det är att ligga på min spikmatta! Men nu har jag tagit nya tag med den för jag vet att den hjälper mej att slappna av och sova bättre. Sömn är ju en konstant bristvara, så alla medel är tillåtna.

Så här står det b.la om spikmattans egenskaper : En substans som troligen utsöndras vid spikmattebehanlinge är Oxytocin, ibland kallad "kärlekshormonet" eller "lugn och ro hormonet". Det är ett hormon som bl.a utsöndras vid beröring, smek och älskog. Oxytocinet ger bl.a avslappning, gör att man går ner i varv och lättare somnar.

 Det enda problemet uppstår när jag vaknar flera timmar efter att jag har lagt mej på mattan (jag somnar oftast som en klubbad), precis just då är det INTE så skönt, känns som om det gått hål i ryggen, inte ett hål då utan många många små hål.

Ikväll är det spikmattas kväll. Det blev hemskt dålig sömn inatt trots yogapasset. Det har faktiskt aldrig hänt innan.

Sen har jag väl varit lite för "duktig" idag. Ett vardagsrum storstädat från golv till tak, och sen kunde jag inte låta bli badrummet. Det var nog tur jag glömde köpa saffran för vem vet om det inte blivit lite lussebullar eller min nya favorit, saffransskorpor. Så det fick faktisk bli vila efter kvällspromenaden. 

Just idag lite mindre värk och då vill jag ju så gärna klara allt på en gång, även om jag är helt medveten om att det inte funkar. Men jag vill, vill så det värker.

Imorgon tar jag en dag off från hemmet så jag kan låta bli och städa,  fixa o greja. Följer med mor och far föra tt plocka ur resten av moster Thoras hus. Lite vedmodigt och ledsamt känns det, men så är livet.

Men som mannen i Beck sa. Död?? Nej hon spelar på en annan planhalva nu, så ser jag på det!  Bra sagt, jag vet av hela mitt väsen att hon har det bra var hon än är och hon kommer nog hälsar på. Då ska hon få ligga i sin gamla kökssoffa som nu stå i mitt kök. Vet vet hon kanske ligger där nu. Jag tycker katterna beter sig lite konstigt  

Så de blir sängen och matt för mej nu  alltså, så jag orkar upp i ottan, hoppas bara det är Älgfritt!!!!!

  Perfetk avslapnning när man har gjort lite för mycket på en dag, men jag beöver inte vara orolig de kommer kännas imorgon., som ett brev på posten så talar kroppen snällt om när jag har gått lite över styr.

Skylld dej själv din envisna Åsna!!!!

Den här dagen har iallafall förflutit lite lugnare än igår!

Lång sovmorgon, bara några samtal med olika myndigheter, lite småplock hemma och en liiiten promenad i solen hann jag med innan den tjocka dimman plötsligt bara rullade in. Vad hände?? Tanterna och gubbarna på COOP var i chock, rätt roligt att bara lyssna på deras samtal och utläggningar. Hur länge man kan stå och prata om dimma ?Det är iallafall synd att klaga på svenska folkets engagemang i viktiga frågor .

En någorlunda bra dag avslutatdes med ett alldeles utmärkt, kraftfullt och superskönt yogapass, där både kropp och knopp fick sitt, det var en rätt stark upplevelse.  Det är väl lite så att känslorna sitter lite på utsidan för tillfället.

Problemet är bara just nu att jag brukar bli så där skönt trött efter yogan, men tydligen inte idag, så sömnen lär nog vänta på sig. Jag har tagit ett varmt bad och så får det bli lite spikar i ryggen innan jag tar till det tunga artilleriet som stavas sovpiller... 

   GOD NATT OCH SOV GOTT!!!!

Nej jag har inte börjat jobba igen som rubriken antyder, den syftar mer till det faktum att vara sjukskriven är fasen mer än ett heltidsarbete. Jag undrar om det fins någon skola man kan gå för att lära sig hur man gör, och hur man ska bete sig när man är sjukskriven.

Alltså det jag har lärt mej idag är att det dimper ner ett och annat papper som ska fyllas i, och det är inte helt självklart alla gånger. Man får vara på sin vakt så det inte är fel någon stans. Fick t.ex en räkning från att jag låg inlagd, den var för 5 vårddygn. 5??? Jag låg inlagd 2 dygn!!

Sen är det alla möten, läkarbesök, till jobbet med sjukförsäkring, ett läkarbesök till, ett till, ett............. lite nya prover, nya mediciner, nya symtom, inläggning, och glömde!!! Ett läkarbesök till, och ovanpå det så börjas det prata om rehabiliteringsplan?? Men snälla nån, jag har inte varit hemma i knappt 2 veckor än. Det är i dom lägena det är skönt att höra kommentarer som, vad skönt det måste vara att va hemma ett tag nu, ta det lugnt och bara tänka på dej själv, eller passa på att träna och kanske sola.

Träna? Ja det kan funka när inte kroppen värker. Sola? Ja det om något, är något jag skulle vilja göra, men det är ju som att be om dödsdomen, så det är bara att glömma. Vilket är en stor sorg som inte är färdig bearbetad än.

Sammanfattning: Man måste vara tillräckligt frisk för att orka var sjuk, och det är INTE direkt semester jag har . Jag skulle mycket hellre gå till jobbet varje dag i veckan bara jag fick vara frisk, om man har ett jobb att komma tillbaka till??

Vilket möte! Att känna "Nu är min tid räknad" Tack gode, vem som nu vakade över oss!

Påväg hem från Östergötland, i mörker, dimma, och en antydan till halka så kliver han bara upp där!

Han, skogens konung, med långa vita ben, skägg, och jag tror horn. Men allt gick så snabbt, det enda som inte gick snabbt var bilen. Som tur var så körde mamma sååå försiktigt pga av väderförhållandena, så hon hann att få stopp på bilen just som han var mitt framför. Det enda som hände var att leran från hans klövar stänkte upp på bilen, och det är i detta läge rätt så hanterbart. Vi fick stanna och ta några djupa andetag innan vi fortsatte ner till Småland och Västervik!!

 Dom gör sig klart bättre i skogen än på vägarna! Möjligtvis rätt bra i en mustig höstgryta också, men det är min åsikt!

Lite galen är jag nog allt när jag tror att jag är stålmannen eller något liknande. Men har jag bestämt mej för något så blir det oftast så. Envis in i döden, både en bra OCH dålig egenskap har jag fått höra.

Så efter att jag vaknade upp dagen efter min behandling, alltså i tisdags, så var det lite provtagningar och läkarsnack. Jag fick dessutom ringa lite samtal för jag hade en del på min mobil som jag inte hade en aning om att jag pratat med, där bland min chef. Det hade inte varit så bra om jag hade sagt något dumt som jag hade fått ångra i efterhand. . Men så var det inte.

Efter att allt var klart så slängde jag mej iväg, bara för att snabb få slänga tillbaka! Kanske hade varit bra om jag hade blivit befriad från droppnålen. Men jag hade väldigt bråttom iväg. Planen var nämligen att sätt mej på ett tåg för att åka ner till Halmstad och överraska Karin (dotter), med att ramla in på hennes innebandymatch.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag kom till Halmstad, för jag var rätt yr i mössan, men jag har fått det klart för mej lite i efterhand. Tur jag inte hamnade i Kiruna eller något liknande.

Blev hon överraskad??? Kan ha varit det största frågetecknet jag sett, och vilket leende när hon väl fattade   Det var värt den jobbiga resan. Inte heller blev det sämre av att hon räddade en poäng med 6 sekunder kvar av matchen. 

Det blev en sen kväll, så det var skönt med sovmorgon till kl 12 dagen efter medans flickebarnet var i skolan. Sen släppade hon med sin mor på stan, och vi hade en jätte trevlig dag, men jag var inte så pigg som jag gav sken av. Det slutade med feber, piller och ner under täcket så fort vi kom hem. Men det var ändå värt det, själen är påfylld.

Dagen efter (idag alltså) följdes vi åt till mitt tåg. Tråkigt att åka iväg, men hon kommer hem snart på jullov, och här hemma finns det två gullungar till att pussa på. Resan hem gick iallafall lite bättre, jag minns ju iallafall alla byten  

Borta bra men hemma bäst, det stämmer faktiskt, avslutat kvällen med att smaka av årets Blossa Glögg tillsammans med min syster, den fick klart godkänt, sen ett varmt bad, hett te och sen i säng på spikmattan. Mår rätt gott!!!!  

   Här spelades matchen och Karin överraskades!!

Ja den va god!!!!