Ska försöka låta bli och gnälla så mycket, iallafall just nu. Det är så lätt att snöa in i negativa tankemönster så nu får det fasen bli till att hosta upp sig . Nu är det bara 4 timmar jobb kvar och sen tar jag helg. Hoppas på att det blir härligt vinterväder så jag kan gå ut på några uppfriskande promenader. Blir ensam hela helgen då alla mina fina döttrar ska vara tillsammans i Halmstad i helgen. Viktig innebandymatch som ska ses av tillresta supportrar från Småland, och jag får sitta hemma och bita på naglarna framför datorn.

En mycket positiv sak jag just fick reda på är att min bästa vän som bor i USA kommer hem till påsk, det gillas skarpt för vi har inte setts sen jag fyllde 40, och var där hos henne. Opppss, avslöjad!!! Jag är inte 27.......

En annan kulig sak var att jag igår vann lite rosa prylar från en blogg, www.mondoblog.se/thomasoscarson/ det är det lilla i det stora som gör det .

Sist men inte minst, det absolut viktigaste av allt, som gör att varje dag är viktig, mina älskade älskade tjejer, min underbara syster med familj, och min helt fantastiskt, underbara mamma och pappa. Tur att ni står ut ut med den här gnälltanten..... Ja, jag vet ni älsker ma´ ändån......

Jo en sak till när jag ändå håller på... Fotografera, leka och fixa och trixa med bilder, ganska högt upp på önskelistan kommer en systemkamera, vad som kommer överst??? Det är bara en önskedröm.....

            Vinterpromenad med Emmsi.....

Min fina far med mosters gull......

Något dimmig bild, men tror det va så jag kännde mej,,,,,,

Ja det var ju igår förstås jag var där, privatchaufför i from av min snälla mamma, och samtidigt lite moraliskt stöd efter läkarbesöket. Gick väl inte riktigt som jag ville kan man säga.

Droppbehandlingen har väl kanske gjort någon verkan men inte fullt ut, desutom senaste gången, fick jag ngn form av allergisk reaktion mot medlet så nästan behandling blir i Linköping igen, med inläggning för att hålla koll på hur det går. Jag blir sååå trött, inte nog med det, så konstatera han att hela jag är som en inflammation i senfästen och leder. 

Men ska inte dom här förbannade pillren o droppet göra ngn nytta snart??

Lovar att jag håller på att tappa humöret fullständigt. Vad gör vi då? Jo vi ger Johanna lite mer mediciner, cellgifter (Metoject) sprutor som jag snällt ska ta själv varje vecka, med påföljande provtagningar för att se så alla värden i kroppen håller sig lugna och fina. Har nog glömt att säga det but "I just love it" . Väldigt ironisk.......

Det finns just nu lite för mycket på min "vill inte lista" Egentligen vill jag bara lägga med ner o tjuta o skrika, men vad hjälper det. Åka långt bort kanske, men jag kan väl tyvärr inte lämna den här djäveln hemma.

Jobba? Jo det försöker jag med, iallafall 4 timma än. Försökte flirta lite med snälla doktorn men han tyckte det räckte med fyra timmar ett tag till.

Tror att tom och avtrubbad är vad jag är just nu. Men jag vet, det är bara att bita ihop och ta nya tag imorgon. Men jag kan ju alltid önska att det har gått över till imorgon iallafall........ Och så vaknade hon ur sin dröm!!!

Snygga o fina, jag ska ha ljusblå färg !!

 Bay the way ingen Yoga idag heller, är inte på humör!!!!

Tomatsoppa!

1 burk färska cocktailtomater

1/2 burk krossade tomater

2 msk tomatpuré

1-2 vitlöksklyftor

4 dl kycklingbuljong

1 gul lök

1/2 burk creme fraiche

salt peppar och valfria örtkryddor ( här blev det basilika och timjan)

Krämen:

1/2 burk creme fraiche

150 g fetaost

olivolja

ev ngn god ört även här....

Skär tomaterna i bitar, hacka löken och vitlöken fint fräs lite i olivolja. Tillsätt det krossade tomaterna och tomatpurén. Fräs i ytterliggare 5-10 minuter. Tillsätt buljongen och creme fraichen, salta och peppra efter smak och i med dom örtkryddor du vill ha, låt småkoka i ca 10 minuter.

Gör fetaostkrämen under tiden. Kör fetaost, en skvätt olivolja och creme fraisch i en mixer, ställ in i kylen.

Mixa tomatsoppan nästan helt slät och låt den koka upp igen. Klicka därefter i fetaostkräm vid servering i varje skål. 

Tomatsoppa, väldigt enkelt och fantastiskt gott, tack Diddi  

Gå upp gå till jobbet, jobba, jobba äta lunch, samma sak händer imorgon ( Ebba Grön)

Lite så känns det. Dagarna är ganska inrutade för tillfället, och det finns inte så mycket ork till något annat än att kravla sig ur sängen på morgonen, starta med ett varmt bad för att väcka upp steldjävlakroppen och livsanden. Jobba mina fyra timmar, och sen promenaden hem som jag nu har förlängt med att vandra ytterligare en timmer eller två bara för att jag kan. Men efter det är det allt som oftast sängläge resten av dagen/kvällen.

Idag behövde jag inte ens laga någon mat för det fixade min fina dotter Ida så bra, och underbart gott blev oxå. Recept kommer så klart .

Proverna är tagna, och det gick förvånansvärt bra, (duktig sköterska), så nu väntar jag med spänning på provsvaren, dock kan det mycket väl vara så att proverna är bra även om jag mår skit. Så har det varit såååå många gånger, och det är fler med SLE som har vittnat om detta.

Ett hett skumbad till får det bli innan jag ska kalla in den lilla sömngubben. Goodnight sweetheart Goodnight 

Dagens promenadbilder!!!         

Västerviks slottsruin, och en brygga, vilken som helst!!!!                

Gamla varmbadhuset och S:ta Gertrudskyrka!!

Jag blir så lycklig och glad av detta underbart vackra vinterlandskap!

Äntligen kom det lite snö och kyla. Jag tycker det är sååå mysigt och härligt med allt det vackra vita. Hela helgen har gått åt till promenader i det fina vädret. Kylan gör ingenting, det är bara att klä sig därefter. Finns det något så härligt som att känna när det biter i kinderna, säger som Madicken, "idag känner jag livet i mej"!!!

Tråkigt nog är det inte så bra med kroppen som jag skulle önska, har ett konstigt feberrus som pågår hela tiden, det är som en influensa som aldrig bryter ut, enda fördelen är, att som vanligt så ser jag sååå frisk och fin ut med rosenkinder men det är INTE så. Känner mej sjuk när andra tror jag är frisk.

Men jag får väl snart svar på hur det står till med kroppaset. Dax för provtagningar igen och ett besök hos farbror doktorn i Linköping. Får se om jag orkar pallra mej iväg i morgon och lämna några rör med blod, kanske en liten promenad från jobbet till sjukan gör mej på bättre humör.

Det är så svårt att förklara för någon hur det är att leva med en kronisk sjukdom som desutom just i dagsläget är förbaskat svårbehandlad. Läste en väldigt bra text, och även hört den läsas av författaren om hur det VERKLIGEN är. Så när det är svårt att förklara så brukar jag ta till den.  Hon kallar den för The Spoon Theory .  Precis så är det!!!!

Nu kallar badet (tredje för dagen) sen lite Wordfeud, te, och kanske ett sovpiller. Fullmåne på G = dålig sömn.

Vacker och kall vinter har vi äntligen fått!!!!

Tyvärr tyvärr så har jag INTE varit på fest!

Det hade ju som syrran sa, varit bättre med en baksmälla om man visste att man hade haft roligt dagen innan!!! Men det här är ju bara tråkig biverkan på medicinen.

Skit oxå, blir lite orolig att jag inte ska tåla den här heller, finns inte så mycket mer att välja på nu när di lärde har testat hela arsenalen med mediciner, så nu håller jag tummarna för att det förhoppningsvis bara är en tillfällig formsvaka som går över när jag minst anar det. Helst till i morgon då för då hade jag tänkt att vara på jobbet igen. Tog faktiskt och gjorde som jag har bestämt, var hemma idag när jag inte mår helt OK. Det var duktigt av mej måste jag säga , och dessutom fick jag ju lyxa till det och få håret färgat idag. Inga radikala förändringar som grönt, rosa, lila eller så, bara lite mörkare och bort med det små grå!! Men i morgon blir det tjänstekläder på, för ett par timmar till statens förfogande, så det är bäst att försöka få några timmar ihop med kudden, men först ett värmade bad och rogivande te... och titta ut och njuta av att det äntligen kommer lite vitt på marken!!!   

   Var ska en Stenmark va om inte i skidbacken ;)

Behandling nummer 5 avklarad!

Usch o fy vad jag inte vill mer nu. Orkar inte hålla på och åka till Linköping och få medicin som inte gör underverk. Trodde jag väl egentligen inte den skulle, men lite bättre än så här kunde det väl få vara? Den 13 Februari ska det utvärderas hur det gått, och ytterligare en medicin ska sättas in då, så lite hopp finns kvar!!

Uppe med tuppen var jag iallafall eftersom tåget gick 06.23 och då piggnade jag till, för det var ordentligt kallt ute i morse. Det är härligt för då kanske vi äntligen kan få lite skridsko is . Hoppas hoppas, men nu har det ju lovats snö har jag hört. Men den som lever får se!

Själva behandlingen gick väl hyfsat bra, fick börja med att ligga med värmekuddar på armarna för att dom lättare skulle kunna hitta något fint kärl att sätta nålen i, och det gjorde susen, lyckades på andra försöket. Så tjofs i med droppet och sen dröjde det inte länge förrens jag somnade. Blir så in i den trött bara av att vara i den miljön. 

Sen kom ett supersug på semla över mej, så när allt var klart och dom hade haft mej under observation ett par timmar så blev det en fika på Linds café i väntan på tåget hem, MUMS!!

Nu kommer sviterna efter dagen, med feber, ont i kroppen, illamående och konstiga stickningar i huvudet och på kroppen. Hoppas bara det försvinner till imorgon för då ska jag huxflux sitta hårfärgningsmodell!!

Nu blir det sexdödaren ONE Pice på, lite piller, en kopp te och sen den eviga väntan på den lilla gubben i blått!!

   Dagens njutning!!

Försöker att ladda inför morgondagen och femte behandlingen i Linköping. Börjar faktiskt lacka ur på att flänga dit upp för några timmar på sjukhuset. Men jag hoppas väl att medicinen snart ska göra än mer verkan. Det som har känts så bra ett tag var nog bara en tillfällig uppgång . Tillbaka är värken, slemhinnorna börja bråka med sår i munnen, sår i näsan och kliande utslag på bröstet, desutom gör kortisonsprutorna gör ingen nytta längre. Ska det va så här? Om inte den här medicinen gör mer nytta än så här så blir jag rent ut sagt djävligt trött på skiten. 

Trött ja, jag jobbar mina 4 timmar och det är nog alldeles lagom, fast jag vill mer. Men trötteheten smyger sig på både nu och då... Det positiva är att jag hänger i med promenaderna, dom gör mej gott, och Yogan givetvis, som jag desvärre missar imorgon. 

Det blir en tidig morgon eftersom tåget går straxt efter 6 så det är väl dags att knyta sig, bara leka lite med några nytagna bilder först. Åh vad jag önskar mej en riktig kamera, men inte riktigt läge för sådana inköp just nu. Det får duga med det jag har.

   Solnedgång utanför Ekholmen, Västervik!

Snyggar till varandra lite!