Det rullar ju på fint det här! 

Jag tar mej upp på morgonen, och jag jobbar mina 4? timmar, tar en promenad hem, och sen har jag massa med tid över!

Men det är där, just där, det händer.

Så fort jag kommer hem och fått av mej tjänstekläderna så kommer tröttheten som ett brev på posten. Trött av vad? Jobba 4 timmar? Eller för att jag har vant mej vid att inte gå ur sängen innan klockan 12 om dagarna, eller är jag inte redo för jobb än?  Ja om detta tvista det lärda.

Det funkar ju iallafall inte att jag går och vilar en massa timmar efter jobbet, för då sover jag ju ännu sämre än jag redan gör. Balansgången är svår, det där med att vila lagom. Hur gör man det?

Istället för att vila idag så åkte vi och gjorde lite ärenden och tog oss en fika. Jag har ätit årets första semla, såååå goooott, och så onyttigt. Så ska det va, då smakar det som bäst!

Nu blir det tack och godnatt, och klockan blev visst för mycket ikväll igen, spelar visst ingen roll hur trött jag är, sova kan ju va farligt!!!

   Dagens MUMS!!!!

Så var både första och andra dagen på jobbet avklarade!

Ja, det gick bra, men att kliva ur sängen så tidigt på morgonen är INTE min grej. Inte heller blir det lättare nu när jag köpt mej ett nytt, fluffigt stort härligt täcke som bara säger "ligg kvar här".

Det är ju inte heller riktigt min grej att bara jobba halvtid, så trots att jag bara varit där i två dagar så börjar jag redan fundera på om det inte skulle vara bättre att jobba 100%?? Men nej! Jag ska inte, ska inte ens tänka i dom banorna, inte än iallafall.

Dessutom har jag en inre oro, en oro som jag tror handlar om att jag inte vet hur morgondagen kommer att se ut. För trots att jag har mått skapligt ett tag nu så ligger den där dj*la SLE´n där o lurar hela tiden och påminner mej om sin existens. "Ta inte ut för mycket glädje i förskott" så sa läkaren när jag fick min förra behandling, vi kan ännu inte utvärdera om den nya medicinen hjälper. Och nej! Jag tar verkligen inte ut någon seger i förskott, men det är lite jobbigt att hela tiden oroa sig för morgondagen och framtiden. Jag måste lära mej att bara ta en dag i taget. Tycker jag tjatar om det jämt, men det är lättare att säga än att göra. I vilket fall som helst så ska det införas nya rutiner i min vardag, vilket till att börja med blir promenader till eller ifrån jobbet eller i bästa fall går jag i båda färdriktningarna. Idag blev det från jobbet, hem och byta om, och sen en långpromenad till i det fina vädret! Tjolahopp!!!

     En annan promenad!!

I morgon är det dax!

Tjänstekläderna framplockade, provade, strukna och rollade (katthår). Så nu är jag redo att göra några timmar i statens tjänst! 

Redo och redo vet jag egentligen inte, jag mår mycket bättre än på väldigt länge, men det är inte 100% OK!

Har liiite för ont i leder och kropp i dag för att det ska kännas riktigt bra. Men det måste gå, jag gör iallafall ett försök i morgon, och det blir bara på 50%. Sen har jag lovt mej själv, att går det inte så får jag inte pressa mej en gång till och inte lyssna på min egen kropp, OCH kanske även lyssna på dom människor runtomkring mej som står mej närmast, känner mej bäst och bryr sig mest. Det löftet kan ju inte va så väldigt svårt att hålla kan man ju tycka.

Nu har jag desutom ytterligare ett barn mindre hemma som kan hålla koll på sin mamma. Min "lilla" Ida har åkt till Norge för att leta jobb, hoppas nu det går bra för dej min unge efter det lilla missödet i början på resan!!

Förövrigt har den här dagen varit en av den här vinterns vackraste, äntligen lite vitt (om än väldigt lite) på marken, strålande sol och någon minusgrad! En härlig promenad i solen avslutades med en underbart god middag hos mor och far, rådjursgryta med mycket kantareller och lingonsylt, och efterrätt med blåbär, glass och grädde. Det fina i kråksången är ju att jag själv tagit hem det mesta själv från skogen. Det är lycka och livsnjutning!!!  

             Vacker solnedgång vid Gamlebyviken!!!

Det verkar lite som om alla pratar om Nytt år och nya möjligheter! Jag tänker iallafall ta en dag i taget, och se varje dag som en ny möjlighet!

Kommer inte avge något nyårslöfte som jag ändå inte kan hålla, men jag har lite önskningar nu på det nya året. 

För det första, och viktigaste, att mina nära och kära får må bra, och att det kommer att gå fortsatt bra för mina tjejer. Karin åker tillbaka till Halmstad imorgon efter en sväng hemma här hos oss.

Ida har för avsikt att åka till Norge på Lördag för att leta jobb. Önskar henne lycka till, och hoppas det går bra. ( hur nu jag ska klara mej utan henne) och så hoppas jag att det går fortsatt bra för Emma med skolan och basketen.

Sen önskar jag att jag kan få ta med mej dom sista dagarna i 2011 in i 2012, då jag känt att jag mått bättre än på länge. Törs nästan inte tro på det riktigt än, men kanske, kanske börjar den nya medicineringen att göra någon nytta, även om det finns dumvärk kvar i kroppen som behöver lite kortisonsprutor mellan varven.. Men som sagt en dag i taget, och CARPE DIEM som det heter  . På onsdag får jag min fjärde behandling och på måndag är det tänkt att jag ska börja jobba på 50%. Håller alla tummar för att det ska gå som jag vill!

Nu ska jag njuta av dom sista dagarna hemma innan allvaret börjar på måndag. Hoppas komma ut något mer i naturen på lite Geocaching med goda vänner, vilket var fallet idag. En alldeles underbar dag förövrigt!

Det blev lite klättrande innan vi fann skatten, men det var det värt!!      

Sjukskrivningen rullar på, veckorna rullar på och snart är det "jullov", iallafall för 2/4 av oss. Ingen julstress här inte, det blir jul hur mycket eller hur lite jag än gör och fixar, och eftersom jag vet, att gör jag för mycket och stressar runt så blir det inte så trevlig jul för någon. Tror inte barnen vill ha en mamma som ligger till sängs med värk och annat elände. 

Men nu är jag inte alltid så klok som jag tänker att jag ska vara, så mitt upp i sjukskrivning och annat julstök så blev det en tapetsering av Emmas rum. Givetvis inget jag gjorde själv, men det är mycket runt omkring som ska fixas, bäras, skruvas och givetvis den viktiga fikan till dom snälla som gjorde själva jobbet. Nu är det så fint i rummet men det blev ju även lite att städa, fixa och skruva igen.

Ja lite för mycket blev det nog, så nu har jag just fått lite mer kortisonsprutor i både axlar och knän, aj fasiken vad ont det gör, men vet ju att det blir bättre efter ett tag. Annars tycker jag nog att det är rätt bra med mej för tillfället och imorgon ska jag på rehab-möte med arbetsgivaren och företagshälsan. Min egen plan är att börja jobba efter nästa behandling som är den 4 januari. 50% tycker jag, 25% tycker alla andra, men det blir nog som jag vill .

Nu ska jag inviga min julklapp som jag köpt till mej själv, en stor härlig stekpanna, så nu ska det göras lite knäck, det blir nog både traditionell knäck men även förra årets favorit lakritsknäck. (recept nedan)

Undrar vem som är lurvigast i vår familj  

Nu väntas det i stugorna tror jag! Väntar på snö,en del iallafall, väntar på hemvändande barn, det gör jag, väntar på JUL, det gör alla barn!! Jag väntar oxå på att det ska bli kallare, så isarna runt omkring på våra sjöar kan lägga sig, för nu tror jag kroppen skulle både klara av, och tycka om att fara iväg ut på långfärdsskridskotur! Hoppas det blir så väldigt snart.

Oj vad den här veckan har gått fort och jag vet knappt vad jag gjort. Lite bråk med försäkringskassan som först började knotta om att jag inte skulle få någon ersättning men det löste sig tack och lov, lite röj i ett rum som ska tapetseras, väldigt smart drag att dra igång med det nu innan jul, det finns ju inget annat att göra , julklappsbestyr, bakning, läkarbesök, promenader och framförallt mycket vila och det sista, vila alltså börjar nog ge resultat. Känner mej starkare, friskare och mer tillfreds. Har iallafall (tror jag) accepterat att vara hemma och tillåta mej att lyssna på min kropp och inte göra ngt förhastat. Just idag känns det som om jag kan gå och jobba imorgon. Men se det ska jag INTE!!!

Nästa vecka blir det ett rehabmöte med arbetsgivaren,  företagshälsan och så jag förstås, och det kommer få bli en mjukstart någon gång efter nästa behandling som är den 2 januari, börjar nog med 25% och ökar sakta, sakta om jag nu kan lägga band på mej, men det ska nog gå bra hoppas jag.

Nu är snart ordningen återställd här hemma när Karin kommer hem från Halmstad och jag får ha dom tre bästa tjejerna hemma tillsammans. Lycka på hög nivå!!

     Lite trött och sliten Emma efter helgens pluggande!!

    Det närmar sig Jul!

Känner mej rätt så tillfreds för tillfället! Har haft flera bra dagar på rad nu som det inte har känts så jobbigt, framförallt inte i huvudet. Lite bök och stök med lederna men det är vardag och inget konstigt iallafall. Ska gå och få lite mer kortisonsprutor så blir det snart lite bättre.

Annars bjöd både gårdagen, och dagen på mysfika stunder. Igår blev jag väckt av mina härliga döttrar som sjöng så fint för sin mamma.... Hurra Hurra på din födelsedag  . Te, Pepparkakor, och paket klockan halv 7 på morgonen gillas skarpt. Senare på kvällen var tjejernas bästa vän Jakob här på födelsedagsfika. Jag säger tjejernas bästa vän, fast det från början var Karin, äldsta dottern bästa vän. Nu är han som en son i huset, och det finns ingen gång som jag skrattar så mycket som när vi har våra myskvällar ihop. Sen måste jag skryta lite för han är en mycket duktig bloggare, fotograf, och gör lite modelljobb, snygg som han är. Han bloggar på http://blogg.veckorevyn.com/detvarmindag/ kolla in det!!

Dagen idag har fortsatt i fikamys, hade en mycket trevlig stund med Martina och hennes sötnöt till son på besök. Hon mammaledig och jag sjukskriven så vi borde nog få till lite fler träffar, det gäller ju att vårda goda vänner!

Sjukskriven ja! Jag är fortsatt sjukskriven till den 2 januari vilket känns både bra, men konstigt. Den här otroligt envisa människan har väl äntligen börjat fatta att det inte är farligt att vara hemma ett tag så kropp och knopp får återhämta sig. Det tog bara 41 år .

Nu tror jag att jag får avsluta den här kvällen med lite....... just det fika, tillsammans med min Emma som just kom hem från basketträningen.

   Fikamys med Jakob, Ida och Emma!!

I fredags blev jag utskriven från sjukhuset! Något omtöcknad och avslagen blev jag iallafall hämtad av pappa kl. 14.00 och gjorde ett tappert försök till lite inhandling på IKEA. Det blev lite värmeljus med pepparkaksdoft, utifall jag inte orkar baka så får vi iallafall doften.

Fredagskvällen avnjöts uppkrupen i soffhörnet tillsammans med katterna och en varm glögg. Sååå skönt att vara hemma igen, det är inget vidare att vara på sjukhus, särskilt inte när jag blir så yr och vimmsig.

Lååång sovmorgon på lördagen för att orka med aftonens bokklubbsträff som ägde rum hos bästa kompisen. Ett underbart tjejgäng som ger mycket positiv energi, kanske en litterär utveckling, god mat (recept nedan) och mycket musik och skratt. Kan det bli mycket bättre?? Det måste ha varit bra för helt plötsligt var kl 02.00, och kudden ropade högt att det var dags för fröken att komma hem!!

Det blev därför en lika lååång sovmorgon på söndagen,och det är klart att jag är inte så pigg som jag försöker låtsas som, men ibland så måste man göra roligheter för att orka med tråkigheter. Så é de!!! Söndageftermiddagen bjöds det iallafall på en kombinerad adventsfika/födelsedagsfika hos mor och far, och sådant gillas . Kvällen avslutades med Beckfilm, pepparkakor, must, och lussebullar med två underbara döttrar. 

Summa sumarium........ En mycket bra helg!!!

   Trevlig andra advent!!