Nu är jag iallafall utskriven från sjukhuset! Det enda man har kommit fram till så här långt är magnesiumbrist, så nu ska jag få stoppa i mej lite extra sådant. Det låter ju inte så farligt. Och jag tänker börja NU! Kommer väldigt väl ihåg hur det var för precis tre år sedan när jag låg inlagd på sjukhuset i tre veckor, med kramper från tårna upp till midjan och ingen visste vad det va som var felet. Den gången var det medicinbiverkningar och kraftig magnesiumbrist (hypomagnesi) och även kaliumbrist (hypokalemi) som jag den gången fick extra i droppform. Där vill jag inte hamna igen, minns inte mycket av den vårdtiden, för det enda dom proppade i mej då var höga doser morfin, stesolid, tegretol och ikorivil, innan man hade kommit fram till vad som orsakade alla kramper. Ingen rolig resa.

Dock beror nog inte den här yrseln och minnesbortfallet på magnesiumbrist, så fortsatt utredning följer. Nästa vecka ska det göras någon röntgen på sköldkörteln för att utesluta, eller hitta orsaken där. Det är iallafall skönt att dom inte ger sig med en axelryckning. Jo förresten en smart läkare jag träffat nu sa: " du kanske får lära dej att leva med detta och göra lite sjukgymnastik". Tack för den Einstein . Men en läkare gör ju ingen sjukvård????

Jag tror iallafall att jag kommer att stå ut med att vara hemma och hämta nya krafter ett tag, kommer att försöka ta en dag i taget, och inte planera in så mycket måsten. Ligga i sängen lääänge och gosa med katterna, hänga med härliga vänner, långa promenader, god mat och dryck, vara med älskad syster, mer tid med mina underbara barn, och mor o far. Det känns som om det kommer att funka. Men jag kommer nog dyka upp på jobbet oxå för det är så härligt "tugg" där som jag inte vill vara utan, och hur ska man överleva utan automatkaffe???

Det blev ingen Yoga härom kvällen för jag prioriterade lite frisk luft, vilket resulterade i en upptäckt att min svampskog är FÖRSTÖRD!!!! Men!!!! skam den som ger sig, hittade lite fina gulingar och mycket trattisar. Men det blev nog årets sista gula kantareller.  

Hemma igen, forfarande bara på permission, ska tillbaka imorgon för fler undersökningar IGEN!!!!

Det har inte hittats några fel, ( mer än dom vanliga). och det är ju skönt. Men vad är det då som händer? Det känns jätte oroligt.. Men jag kanske börjar bli knäpp i huvudet :(.. Nu är det bara gråt och gråt..... Var kommer min yrsel ifrån och varför tappar jag minnet? Är det bara för att det är en stressande djävla sjukdom? Är det för att det senaste halvåret med cytostatika behandling och dåligt mående har stressat mej mer än jag förstår själv? Att jag har bestämt mej för att jobba till varje pris, för att ekonomi stressar, för att tanken på att förlora mitt jobb stressar, att det känns lite som att ge upp om jag är hemma? Jag vet inte!!!

Just nu tänker jag iallafall vara hemma ett tag från jobbet och försöka hitta lite kraft, det har iallafall slagit mej mer än en gång att det är inte värt sitt pris att jobba in i döden. För det är så det känns just nu, måste ta hand om mej själv, prioritera må bra saker, och gå igenom min nya behandling tills jag vet om den gör någon nytta. 

Tänker börja nu med en kopp varmt te, och sen på med lite kläder och ge mej ut på en liten skogspromenad, för att sen avsluta dagen med Yoga, om orken finns!!!

Fick gå hem på helgpermission från sjukhuset, om jag lovade att ta det lugnt, såg till att jag hade någon hemma och att jag skulle komma upp om det blev sämre igen. 

Det har inte blivit sämre, vilket är jätte skönt. Jag skulle nog säga att det känns bättre, även om det inte är 100% bra. Är fortfarande yr och känner mej matt och trött. Det onda i kroppen är som vanligt ganska konstant.

Annars har helgen bestått av vila, vila, sömn och häng med syster, barn och pappa. 

Imorgon bitti ska jag åter infinna mej på sjukhuset för mer provtagning, och undersökningar och träff med en neurolog. Alla undersökningar som har gjorts hittills har inte visat något konstigt, vilket ju är bra, men frågan kvarstår då??? Vad är det som är fel? Man kan ju inte bara bli helt yr, konstig och börja sluddra, tappa ord och minne? Ovissheten är inte så rolig att ha och göra med. Är orolig!!! I det här läget får man val nästan säga att hoppas det är borrellia, för det är det provsvaret som inte är klart än. Då vet man ju iallafall vad det är.

Så nu blir det sängen igen, och hoppas på sömn, sov till klockan 12 idag så vi får se om det funkar att sova redan nu!!!!

Sjukhusdoft kan vara den mest otrevligaste doften av alla!!

Ligger inlagd på sjukhuset sen igår, då jag blev alldeles yr, vimsig, svamlade, och snubblade fram. Som vanligt envis och gick till jobbet. Inte så smart drag.....

Satt i matsalen och somnade, hade ringt sjukvården innan och väntade på att dom skulle ringa upp. Hade ju ringt till Linköping dagen innan för att jag var yr och konstig då oxå.

När läkaren ringde blev jag tillsagd att åka direkt till Akuten. Okej, okej. Jag ska..... Fick skjuts av en snäll jobbarkompis, minns inte så mycket av vad dom gjorde för undersökningar, men tillslut blev jag iallafall inlagd på avd 5.

Min bästa lillasyster var hos mej ett par timmar, men det minns jag heller inte så mycket av, fast jag kommer ihåg att hon hade köpt 2 stora chokladkakor. Det är något konstigt med mej och sjukhus tror jag. Det SKA bara ätas choklad.

Ganska sent på kvällen gjordes en CT-skalle med kontras, den visade inget, vilket är skönt, men frågan kvarstår ju. Vad är det då?

Idag har det gjors en lumbalpunktion, aj f'*n vad ont det gjorde... Dom kom inte in i ryggmärgen förens tredje försöket och då hade nog både läkare och sköterskor fått för sig att jag va djävulen själv, så mycket svordomar som kom ur min mun. Inget svar på dom proverna än.

I morgon ska det göras en magnetröntgen och så ska jag träffa en öronläkare som skulle kolla något med balansen, vet inte riktigt vad. 

Problemet är att jag vill verkligen inte vara här, vill åka hem, och imorgon fyller min yngsta år. Då vill jag vara hemma och sjunga för henne  

Jag är rätt trött på att det alltid ska vara något som det är fel på. Men jag hoppas att jag får åka hem imorgon, tänker INTE ligga kvar här över helgen. Så det så.......

Helt galet att sätt på datorn kl 04.00, men vad ska man göra när man inte kan sova? Är det detta som kallas spökskrivare?

Försöker locka till mej min fyrbenta lurvtuss, men det ska visst vara när det passar honom. Nämligen allra bäst när han får väcka mej. Knäpp katt den där Felix!!!!  Men nu ligger han här o kurrar iallafall!!!

       Min eviga följeslagare!          

Men nu kanske sömnen kan komma tillbaka, även om det inte är speciellt stor menning med att sova nu!!!!!

Bäst att skriva så länge jag kommer ihåg vad jag hade tänkt att skriva!

Har jobbat idag efter mitt samtal imorse. Fram till lunch gick det bra, men sen vet jag inte vad som hände riktigt. 

Blev så vannsinnigt yr i huvudet, och matt i kroppen. Min bästa vän fick hålla i mej påvägen till matsalen. Försökte få i mej lite och äta, gick ut och tog en kopp kaffe men benen bara skaka. Väl inne igen på jobbet så blev jag tillsagd att gå hem, eller rättare sagt få skjuts. Men envis som jag är så ville jag stanna, någon hämtade våra sjuksyror som kollade tryck och puls, det var väl inget alarmerande, något högt undertryck vad nu det står för?

Sen blev det jobbigt när kompisen frågade varför jag lätt arg på en av mina bästa vänner ute på lunchen!!! Jag har inte den blekaste aning om att jag pratat med honom överhuvudtaget?? Vad är det som händer?  

Min kompis gick och hämtade min chef för att dom tillsammans skulle övertala mej att gå hem. Men jag blev kvar.

Fick sen skjuts hem, och gick direkt och la mej. Fortfarande yr, och det oroar mej lite. Ringde Linköping på inrådan av chefen, men min läkar kunde inte på rak arm säga vad det beror på. Han trodde iallafall inte att det berodde på den nya medcinen. Blev det värr skulle jag höra av mej till läkarna här i Västervik, och dessutom flyttad han min nästa behandling från den 9 november till den 13 för han vill vara med hela behandlingen och han ville desutom ha god tid på sig att träffa mej innan jag får droppet. 

Va trött jag är på alla tider som ska passas hit och dit,

Så här känner jag mej, som ett stort frågetecken, får inga bra svar!!!!

I dag är det sista dagen i Oktober, imorgon den 1 November, och på väderkartan lovas det 13 grader varm!!!

Vilken helt fantastisk höst vi har haft. Har skrivit det förrut, men skriver det igen... Hösten är min absoluta favorit årstid, även om jag tycker att alla årstider har sin charm. 

Men färgerna, dofterna, promenaderna i svampskogen, soffhäng med tända ljus, en bra bok och en stor kopp rykande hett te, det njuter jag av.

Har tyvärr inte varit ute lika mycket i skogen denna sena höst pga lite för mycket värk i kroppen. Men det har å andra sidan blivit mer soffhäng, och det är inte att förakta.

Har idag stått ut på jobbet en hel dag förrutom ett läkarbesök, och än så länge känns det som att det blir en dag på jobbet imorgon oxå, om sömnen infinner sig vill säga. Det känns lite jobbigt på jobbet för det är en del att hålla i huvudet och jag vet inte riktigt vad som händer i min hjärna för tillfället. Jag glömmer vad jag ska prata om, glömmer vad jag ska gör, får skriva flera minneslappar, jag tappar orden!! Inte speciellt trevligt faktiskt. Hoppas bara att det inte är pga sjukdomen, som tydligen kan ge påverkan på CNS, centrala nervsystemt, utan att det för tillfället är en inre stress över hela livssituationen. Måste i vilket fall som helst ta upp det med min läkare nästa vecka, för det är rätt obehagligt. 

Nu ska jag nog ta det där varma teét (utan koffein) och krypa ner under täcket. Ska börja dagen imorgon med ytterligare ett sjukbesök.

Inget kul! Känner mej bara hopplöst grinig och gnällig.

Helgen som varit har inte varit så bra. Ont som f*n i alla stora leder i kroppen. Fick en kortisonspruta i vänster axel innan jag åkte hem från sjukhuset i tisdags. Hade kanske hoppats på att värken skulle försvinna, men istället är den värr!! Det är ju inte så kul eftersom det inte heller är ett nöje att ta själva sprutan, gör ont som ....... Svårt att förstå att jag som har varit så spruträdd i hela mitt liv nu ber frivilligt om att få dessa sprutor. IDIOT!!!

Tur att jag har en fantastisk syster som står ut med att höra mitt gnäll, och som tar hand om sin storasyster när det är så här jobbigt.

Tillbringade hela lördagen med henne och hennes yngsta dotter, (mosters gull). Blev uppassad med lunch, fika, och sen middag med ett par glas rött. Sen blev det sängen och vila kroppen.

Lång sovmorgon på söndagen, och en näve painkillers till frukost. Lite för mycket som värker i den här kroppen tycker jag.

Dagens bästa var att jag fick med mej pappa på innebandymatch till Mörlunda för att kolla mellandottern Ida. Matchen slutade 4-4 och var rätt spännande, hon gjorde inga mål men spelade bra. ( sa den partiske modern).

Äldsta dottern, Karins lag vann med 14-0 och hon gjorde 3 mål och 4 ass. 

Fick oxå hem min yngsta förmåga Emma, som varit och hälsat på Karin i Halmstad. Skönt att hon är hemma igen.

Avrundar kvällen med en ny näve painkiller och hoppas på en natt med lite sömn, så får jag se om jag tar mej till jobbet imorgon.

Aj, Aj, Aj,