Senaste inläggen

Av Johanna - 22 november 2011 23:22

Den här dagen har iallafall förflutit lite lugnare än igår!

Lång sovmorgon, bara några samtal med olika myndigheter, lite småplock hemma och en liiiten promenad i solen hann jag med innan den tjocka dimman plötsligt bara rullade in. Vad hände?? Tanterna och gubbarna på COOP var i chock, rätt roligt att bara lyssna på deras samtal och utläggningar. Hur länge man kan stå och prata om dimma ?Det är iallafall synd att klaga på svenska folkets engagemang i viktiga frågor .

En någorlunda bra dag avslutatdes med ett alldeles utmärkt, kraftfullt och superskönt yogapass, där både kropp och knopp fick sitt, det var en rätt stark upplevelse.  Det är väl lite så att känslorna sitter lite på utsidan för tillfället.

Problemet är bara just nu att jag brukar bli så där skönt trött efter yogan, men tydligen inte idag, så sömnen lär nog vänta på sig. Jag har tagit ett varmt bad och så får det bli lite spikar i ryggen innan jag tar till det tunga artilleriet som stavas sovpiller... 

   GOD NATT OCH SOV GOTT!!!!

ANNONS
Av Johanna - 21 november 2011 22:02

Nej jag har inte börjat jobba igen som rubriken antyder, den syftar mer till det faktum att vara sjukskriven är fasen mer än ett heltidsarbete. Jag undrar om det fins någon skola man kan gå för att lära sig hur man gör, och hur man ska bete sig när man är sjukskriven.

Alltså det jag har lärt mej idag är att det dimper ner ett och annat papper som ska fyllas i, och det är inte helt självklart alla gånger. Man får vara på sin vakt så det inte är fel någon stans. Fick t.ex en räkning från att jag låg inlagd, den var för 5 vårddygn. 5??? Jag låg inlagd 2 dygn!!

Sen är det alla möten, läkarbesök, till jobbet med sjukförsäkring, ett läkarbesök till, ett till, ett............. lite nya prover, nya mediciner, nya symtom, inläggning, och glömde!!! Ett läkarbesök till, och ovanpå det så börjas det prata om rehabiliteringsplan?? Men snälla nån, jag har inte varit hemma i knappt 2 veckor än. Det är i dom lägena det är skönt att höra kommentarer som, vad skönt det måste vara att va hemma ett tag nu, ta det lugnt och bara tänka på dej själv, eller passa på att träna och kanske sola.

Träna? Ja det kan funka när inte kroppen värker. Sola? Ja det om något, är något jag skulle vilja göra, men det är ju som att be om dödsdomen, så det är bara att glömma. Vilket är en stor sorg som inte är färdig bearbetad än.

Sammanfattning: Man måste vara tillräckligt frisk för att orka var sjuk, och det är INTE direkt semester jag har . Jag skulle mycket hellre gå till jobbet varje dag i veckan bara jag fick vara frisk, om man har ett jobb att komma tillbaka till??

  

ANNONS
Av Johanna - 19 november 2011 21:00

Vilket möte! Att känna "Nu är min tid räknad" Tack gode, vem som nu vakade över oss!

Påväg hem från Östergötland, i mörker, dimma, och en antydan till halka så kliver han bara upp där!

Han, skogens konung, med långa vita ben, skägg, och jag tror horn. Men allt gick så snabbt, det enda som inte gick snabbt var bilen. Som tur var så körde mamma sååå försiktigt pga av väderförhållandena, så hon hann att få stopp på bilen just som han var mitt framför. Det enda som hände var att leran från hans klövar stänkte upp på bilen, och det är i detta läge rätt så hanterbart. Vi fick stanna och ta några djupa andetag innan vi fortsatte ner till Småland och Västervik!!

 Dom gör sig klart bättre i skogen än på vägarna! Möjligtvis rätt bra i en mustig höstgryta också, men det är min åsikt!

Av Johanna - 17 november 2011 22:42

Lite galen är jag nog allt när jag tror att jag är stålmannen eller något liknande. Men har jag bestämt mej för något så blir det oftast så. Envis in i döden, både en bra OCH dålig egenskap har jag fått höra.

Så efter att jag vaknade upp dagen efter min behandling, alltså i tisdags, så var det lite provtagningar och läkarsnack. Jag fick dessutom ringa lite samtal för jag hade en del på min mobil som jag inte hade en aning om att jag pratat med, där bland min chef. Det hade inte varit så bra om jag hade sagt något dumt som jag hade fått ångra i efterhand. . Men så var det inte.

Efter att allt var klart så slängde jag mej iväg, bara för att snabb få slänga tillbaka! Kanske hade varit bra om jag hade blivit befriad från droppnålen. Men jag hade väldigt bråttom iväg. Planen var nämligen att sätt mej på ett tåg för att åka ner till Halmstad och överraska Karin (dotter), med att ramla in på hennes innebandymatch.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag kom till Halmstad, för jag var rätt yr i mössan, men jag har fått det klart för mej lite i efterhand. Tur jag inte hamnade i Kiruna eller något liknande.

Blev hon överraskad??? Kan ha varit det största frågetecknet jag sett, och vilket leende när hon väl fattade   Det var värt den jobbiga resan. Inte heller blev det sämre av att hon räddade en poäng med 6 sekunder kvar av matchen. 

Det blev en sen kväll, så det var skönt med sovmorgon till kl 12 dagen efter medans flickebarnet var i skolan. Sen släppade hon med sin mor på stan, och vi hade en jätte trevlig dag, men jag var inte så pigg som jag gav sken av. Det slutade med feber, piller och ner under täcket så fort vi kom hem. Men det var ändå värt det, själen är påfylld.

Dagen efter (idag alltså) följdes vi åt till mitt tåg. Tråkigt att åka iväg, men hon kommer hem snart på jullov, och här hemma finns det två gullungar till att pussa på. Resan hem gick iallafall lite bättre, jag minns ju iallafall alla byten  

Borta bra men hemma bäst, det stämmer faktiskt, avslutat kvällen med att smaka av årets Blossa Glögg tillsammans med min syster, den fick klart godkänt, sen ett varmt bad, hett te och sen i säng på spikmattan. Mår rätt gott!!!!  


   Här spelades matchen och Karin överraskades!!

 

Ja den va god!!!!

Av Johanna - 14 november 2011 16:10

Sjukhusdag 1


Den här gången fick jag ta mej själv till Linköping, och sjukhuset. Mamma och pappa har det skönt i Spanien. Det blev en alldeles för tidig morgon, gick upp klockan 04.00 för att ta tåget som gick 05.40 Hu vale!!!

Väl på plats hade jag först en träff med min läkare, för att sen träffa min underbara sjuksköterska som sätter droppet. Jag tycker dock lite synd om henne som ska försöka komma in i mina sönderstuckna armar. Men det gick till sist. Först tog hon lite blod för att kolla så att mina värden var tillräckligt bra för att få droppet, och det dög åt dom.....


Själva droppet tog ca 1 1/2 tim, och jag tror nog att jag hann att slumra till lite. Det va som sagt en väldigt tidig morgon!!

Fick stanna kvar en timme för att dom skulle ha lite koll på mej. Inga konstiga biverkningar den här gången heller, bara lite för högt blodtryck, 150/100. Men dom håller fortsatt koll. Fick ligga på samma sal som förra gången, och konceptet verkar vara det samma som sist, det är jag och två (nya) gubbar på salen. Hoppas nu bara att dom inte håller på som sist och snarkar och pratar i sömnen. Då begär jag starka sömnpiller och öronproppar.

När jag kom upp på våningen så smet jag ut en sväng och köpte........just det, CHOKLAD!!!! Kanske inte det smartaste draget, yrseln börja komma och likaså en lätt feberökning. Vi får se hur det blir framåt aftonen, men hittils så känns det rätt OK, vilket glädjer mej, det ska nämligen funka nu med den här behandlingen, så är det bestämt!!!

Personal lös upp av glädje när dom fick syn på mina läckra strumpor, tänk så lite det kan räcka med ibland  .


    

Av Johanna - 13 november 2011 22:19

Helgen har faktiskt varit ganska skaplig, förutom lite feber som kommer och går, och en släng av yrsel som också kommer och går. Men jag börjar vänja mej vid det oxå tycker jag. 

Funderade faktiskt i kväll på om jag inte kunde jobba lite . Men jag kom ganska snabbt fram till att det nog inte var en så väldigt genomtänkt och bra idé.

Igår blev det en skön afton hos syster med familj. Tapas stod på menyn och det blev jätte gott, får lägga in lite bilder och recept senare.

Idag stod det först innebandymatch på schemat, förlust för Västervik . Men tjejerna kommer igen...

Efter det så var vi ett gäng härliga tjejer och killar (iallafall 2) som var på en föreläsning om Ayurveda ( kunskapen om livet, en indisk läkekonst med tusenåriga anor från den vediska kulturen) Spännande och intressant. Föreläsningen avslutades med Yoga, handmassage med varma oljor, härliga varma teér och annat smått och gott. Helt i min smak!!


Nu är väskan packad för en tur till Linköping, och behandling nummer två imorgon, hoppas verkligen jag har mer kvar i hjärnan efter den här omgången. Därför är dax att krypa till kojs och invänta sömn för det blir en tidig morgon. Upp redan klockan halv 5. En alldeles galen tid att gå upp, har ju knappt hunnit somna då. Tåget lämnar perrongen 05.40 och jag ska träffa min läkare redan kl 8. Så godnatt på mej och sov så gott.

Av Johanna - 11 november 2011 02:36

Snart är klockan 03.00 och jag kan INTE sova. Stäng av datorn då kan man ju tycka, men det blev så tråkigt att bara ligga i mörkret och vänta på någon som inte kommer ändå! Han den lilla mannen med dom blå kläderna menar jag. Men visst ja, det var väldigt länge sen han svek mej.

Jag försöker ett annat knep i stället. En kopp te med kanelsmak, lite honung och en gnutta färsk ingefära. Det ska nog funka. Sen ska jag tillbedja sömnens Gud, Hypnos, det kan väl aldrig skada. 

Och sist men inte minst ska jag släcka......... Fullmånen. Inte konstigt att jag inte kan sova.


 

Godnatt!!!

Av Johanna - 10 november 2011 13:33

Nu är jag iallafall utskriven från sjukhuset! Det enda man har kommit fram till så här långt är magnesiumbrist, så nu ska jag få stoppa i mej lite extra sådant. Det låter ju inte så farligt. Och jag tänker börja NU! Kommer väldigt väl ihåg hur det var för precis tre år sedan när jag låg inlagd på sjukhuset i tre veckor, med kramper från tårna upp till midjan och ingen visste vad det va som var felet. Den gången var det medicinbiverkningar och kraftig magnesiumbrist (hypomagnesi) och även kaliumbrist (hypokalemi) som jag den gången fick extra i droppform. Där vill jag inte hamna igen, minns inte mycket av den vårdtiden, för det enda dom proppade i mej då var höga doser morfin, stesolid, tegretol och ikorivil, innan man hade kommit fram till vad som orsakade alla kramper. Ingen rolig resa.

Dock beror nog inte den här yrseln och minnesbortfallet på magnesiumbrist, så fortsatt utredning följer. Nästa vecka ska det göras någon röntgen på sköldkörteln för att utesluta, eller hitta orsaken där. Det är iallafall skönt att dom inte ger sig med en axelryckning. Jo förresten en smart läkare jag träffat nu sa: " du kanske får lära dej att leva med detta och göra lite sjukgymnastik". Tack för den Einstein . Men en läkare gör ju ingen sjukvård????


Jag tror iallafall att jag kommer att stå ut med att vara hemma och hämta nya krafter ett tag, kommer att försöka ta en dag i taget, och inte planera in så mycket måsten. Ligga i sängen lääänge och gosa med katterna, hänga med härliga vänner, långa promenader, god mat och dryck, vara med älskad syster, mer tid med mina underbara barn, och mor o far. Det känns som om det kommer att funka. Men jag kommer nog dyka upp på jobbet oxå för det är så härligt "tugg" där som jag inte vill vara utan, och hur ska man överleva utan automatkaffe???


Det blev ingen Yoga härom kvällen för jag prioriterade lite frisk luft, vilket resulterade i en upptäckt att min svampskog är FÖRSTÖRD!!!! Men!!!! skam den som ger sig, hittade lite fina gulingar och mycket trattisar. Men det blev nog årets sista gula kantareller.  

 
         
   



Presentation


En blogg om livet,tre fina tjejer,naturen, intresset för mat och om min trognaste ovän...

Frågor?

4 besvarade frågor
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Sidor som intresserar mej!!

Mat och recept

Följ Min Lupus med Blogkeen
Följ Min Lupus med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se