Nu får jag nog snart sluta att oroa mej för en det ena, en det andra! Men det kanske är något som inte bara går över av sig självt?

Det kan tänkas att det har lite med mitt kontrollbehov att göra.   Jag oroar mej för hur det går för Ida i Norge, men hon klarar nog det alldeles galant utan sin tjatiga mamma! Oroar mej för hur det går för Karin i Halmstad, men egentligen vet jag att det går jättebra, utan hennes tjatiga mamma!  Och så lilla Emma, hon slipper tyvärr inte undan från sin tjatiga mamma, men hon säger iallafall ifrån. SLUTA tjata mamma, jag fixar det här! 

Det som oroar mej mer är givetvis min egen hälsa, och hur det ska bli i framtiden, eller om en stund, eller i morgon. Det gnager ett stor hål i hjärnan att tänka på det. Men det är väl oundvikligt, jag lever ju med det här varje dag, varje vaken minut. Men jag måste lära mej att inte tänka på det, undrar bara hur man ska komma dit, när jag hela tiden på ett eller annat sätt blir påmind om att den här ovännen finns i kroppen och kommer finnas där för evigt!1??? Ja ja!

Googlade runt lite kring ämnet oro, och fann några kloka ord av Dalai Lama: ( han har en hel hög med kloka ord)

”Om det finns en lösning på ett problem, är det onödigt att oroa sig. 
Om det inte finns nån lösning på problemet, är det meningslöst att oroa sig." 

Hmmm, han kan ha kommit på något där den gode Dalai!! Jag ska sova lite på saken...... zzzz zzzzz zzzzz zz  

 

Elin Dahl

13 januari 2012 12:55

Tänk så här- Vi är så många som ororar oss för dig så du behöver inte göra det själv! Ta semester ifrån oron ett tag tycker jag. Vi måste planera in en myshelg snart med mycket fniss och vin och minimalt med oro. Love you.

Johanna

14 januari 2012 22:24

Kärlek

 

Annika

15 januari 2012 18:00

Kan hålla med Johanna.. Jag tror som mamma att man alltid kommer oroa sig ifrån första stund lilla fostret ligger i magen och i all evighet.

Och den tanken kallas "KÄRLEK".. man vill helt enkelt att det ska gå bra för dom man älskar som mest.

Massor av Kramar till dig.

http://imittenavmittliv.bloggplatsen.se

Johanna

16 januari 2012 15:06

Så sant!!
O kärleken till barnen är så stor så stor...

KRam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så där ja! Dax att skriva en rad eller två😀   Hur mår jag? Jo synd att klaga, men det gör jag ändå. Min SLE är förhållandevis lugn, jag knapprar mina meduciner och får kortisonsprutor med jämna mellanrum! Har oxå fått den stora äran att l...

Ja det var visst ett antal år sedan jag skrev. Då var syftet att ha lite koll på min trognaste, tråkigast följeslagare SLE /LUPUS? Jag behöver fortfarande koll för den slutar visst inte förfölja mig.Mycket har hänt sen sist! Jag har tagit jägarexamen...

Mycket länge sedan jag skrev så det är väl på tiden? Återkommer med lite mer när energin kommer till mig   ...

Vilken dag! Vilken helt fantastisk vacker dag det varit idag, dessutom ledig, inte helt fel. Igår var jag dock hemma från jobbet pga en väldigt dålig natt kvällen innan, jäkla skit illamående efter sprutan. Men det var igår, och idag har solen visa...

Helgen är över och allt är som förut! Jättebra med andra ord     Eller? Nä faktiskt inte! Försöker samla ihop hjärnan och sluta fundera så mycket, det är väl bara att gilla läget och Go with the flow! Det är väl inget fel på mej? Jo liiiite kansk...