Senaste inläggen

Av Johanna - 13 september 2011 20:55

Jag börjar nästan tro att jag är släkt med Alfons Åberg, asså "jag ska bara".

Nej Johanna, du ska INTE bara, du behöver vila. Det finns en fördel med att få kortisondropp, jag blir så super hypad och orkar äntligen göra en massa saker på en gång och får så många tankar i hjärnan om vad jag ska hinna med på en kväll. Men..... Vet att det kommer surt efter så det är bara att försöka slappna av lite och bara baka en sorts kaka, inte gå upp o baka bullar kl 4 på morgonen, inte promenera en mil bara för att det går. Jag måste försöka vara så där lagom som vi oftast är här i landet lagom.

Så därför ska jag ta min nya bok: En sannolik historia, av Karin Alvtegen, katterna i sängen och lite choklad för det är jag värd!!!


   Mmm.... Marabo!!!!      

Av Johanna - 12 september 2011 22:14

Ha ha!!! Nu är jag visst giftig oxå. Läste en  informationsbroschyr idag när jag fick min 10:e cytostatikabehandling att cellgifter kan finnas i kräkningar, avföring, urin, saliv, svett och spermier upp till 72 timmar efter intag. Men det är ju det jag sagt hela tiden, känner mej som en vandrande kemikaliefabrik. Tänd inte en tändsticka brevid mej för då säger det poff!!

Hur som helst så gick behandlingen idag förhållandevis bra, det tog ca 1 1/2 timmma och fick dessutom lite besök av mamma under tiden gifterna droppad in.

Nu känner jag mej dock lite avslagen och trött för frossan och illamåendet börjar knacka på dörren. Men nu är det bara två behandlingar kvar, HURRA!!! 

Hoppas nu sömnen kan vara med mej för jag har faktiskt tänkt att gå till jobbet imorgon även om jag tar lite sovmorgon först.

   
Varning för gift!!!!

 

SLE
Av Johanna - 12 september 2011 20:00

Om det nu är så mycket att vara lycklig över, men jag har iallafall lyckats med det stora konsstycket att putsa ETT fönster, eller jaa det är ett treglasfönster och då säger min otroligt välutvecklade matematiska hjärna att det blir 6 glas. Rätta mej om jag räknat fel. Det händer nämligen allt som oftast...

Men hur som helst är jag glad ( lycklig kankse är att ta i) att det är gjort, och armarna verkade hålla. Vi får se hur det känns imorgon.

Av Johanna - 11 september 2011 23:20

För min del har min SLE blivit en del av mitt liv.. min familjs liv, Tyvärr!!!

Jag skulle önska att jag kunde bespara min nära och kära oron för mej. Framför allt min tre tjejer, jag vet att dom tycker det är jättejobbigt när mamma är sjuk och inte orkar, eller ännu värre en lång inläggning på sjukhuset. Det är mellan varven en ganska tuff sjukdom med tuffa mediciner. ( medicner ska få en egen rubrik)  Men jag har med åren lärt mig att leva med den (ibland INTE måste erkännas) Men det som är sant är, att den finns alltid där...  en ovänn som inte sviker !! Rätt ovanligt faktiskt. 


Men utan mina "ovänner" hade jag inte lärt mig allt jag vet idag. OCH jag börjar bli en djävel på mediciner och konstiga sjukhustermer. Jag tror att ju mer påläst jag är så har jag lättare at förstå och komma närmre full acceptans. 

Det är inte bara negativ med den här ovännen, den har oxå givit mej många fina, verkligt fantastiska vänner. Vänner som förstår och vänner som finns kvar även att jag många gånger får vara tråkig och tacka nej till inbjudningar och roligheter. Det är en stor prövning att vara kroniskt sjuk, det gäller att lyssna på sin kropp, men om sanningen ska fram så har jag väl inte varit den mest bästa på att göra det. Men det är något jag övar på nästan varje dag. 


Att lyssna på sin kropp är en gyllne regel, men inte alltid så lätt. Men i bland så mår faktiskt själen bra av att få gå ut och roa sig med vänner, eller en heldag i skogen. Det brukar kosta mej några extra timmar i sängen och kanske lite mer värktabletter, eftersom min ovänn inte är såå förtjust i att jag umgås med mina vänner och har roligt. Men oftast är det värt det, så får han tycka vad han vill.


Jag vill verkligen inte att nån ska tycka synd om mig eller behandla mig som sjuk... Jag är nämligen inte min sjukdom, jag är Johanna oxå. Men jag vet att ingen menar något illa med det.


Jag och min ovänn är inte riktigt överrens om hur mycket jag ska arbeta, jag vill 100% men jag tror ovännen vill 50-75% ibland iallafall, men där är vi långtifån överrens än. Så det tjatar vi inte om mer nu!!

       
Problemet är ju (kan det va så att han har rätt?) det finns ju ett liv utanför jobbet oxå. Jag vill orka med mina barn, vill vara med mosters gull, vill gå i skogen många timmar, orka laga goda middagar och kanske till och med träna lite , kanske inte ska överdriva förresten!!!

Nu  är det ju så att det inte bara är jag som är drabbad av mina "ovänn". Det gör ju alla i min omgivning. Jag är så glad över att ha min familj & mina vänner som stöd och tröst när det djävlas med mej. Dom finns där bara ett telefonsamtal bort. Det kan va allt från att handla, bära kassar är jobbigt ibland, laga lite mat till barnen när jag inte orkar. Bara lyssna när jag gnäller.  För när "ovännen" kommer på besök, då blir jag liten och då behöver jag verkligen hjälpen!! Även om jag är envis och dumdristg av min natur så börjar jag nog fatta att jag inte behöver klara allt själv.


Det som kan vara lite frustrerande är att när jag känner mig riktig sjuk så får jag höra komentarer om , gu va frisk och snygg och fräsch du ser ut, roligt i och för sig, tyvärr är det, för det mesta, rosiga kinder pga av feber, (lätt feberökning rätt ofta) kortisonbiverkan med mosiga kinder och mycket svettade, eller så är det bara röda kinder( rött varg bett: LUPUS erythematosus) som är ett symtom på sjukdomen. Men är det inte värr än så att jag blir kallad snygg så kan jag nog stå ut och till och med vänja mej vid det.

SLE
Av Johanna - 11 september 2011 20:47

Utslagen i sängen, trött men lycklig. Jag orkade med en tur ut i skogen idag. Det blev inte så långt och så länge som det brukar, men det resulterade ändå i många liter av skogens guld. Konstigt, hur mycket jag än har plockat denna höst så blir jag ändå som ett barn på julafton, ögonen tindrar och mungiporna far upp i ett stort leende . Hoppas att hösten får fortsätta att vara fin riktigt länge.


        Lyckan i skogen!          Lyckan hemma!  

Av Johanna - 11 september 2011 11:44

Sviten är bruten!

Natten som varit har inte bjudit på så många timmars sömn. Kan det vara fullmånen som spökar? Inbillning säger en del, absolut säger andra. Jag säger att det är en sanning, sover alltid dåligt tiden kring fullmåne, kanske är jag släkt med varulvarna. Tänker nu iallafall ignorera trötthet och värk för att gå en liiiiten sväng i skogen. Själen måste få sin omvårdnad. Kan hända att jag kommer hem med lite svamp.

Av Johanna - 10 september 2011 23:00

Jag tror att många av oss skulle må bättre av att försöka leva i nuet och vara mer tacksam för det man har idag. Kan vara lättare sagt än gjort, när vi allt som oftast går runt och tänker på allt man måste göra, och stressar för allt men inte hinner. Tänk om man bara kunde strunta i att det är lite damm i hörnen, att bilen måste tvättas och att man måste gå på alla möten och inbjudningar man får till höger och vänster. Öva sig själv på att säga NEJ!

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men stanna upp, andas, gå ut i den härliga höstsolen och NJUT av att bara vara!

Dagens tacksamhet var att få bli bjuden på en god middag av pappa. Hjortstek, kokt potatis, stekta kantareller, lingon och en himmelskt god sås, till efterrätt äppelpaj och vaniljsås.

Tackar så mycket!!

   

Av Johanna - 10 september 2011 22:00

Vad har hänt? Ännu en natt med mycket sömn. Blir väckt av att telefonen ringer kl 11. -Pappa: Sover du?

    - Va! Vem? Ja..... Jo, ja gjorde visst det. Det är ju toppen!!

Sömn är visst en bristvara så det är ju underbart när jag får så många timmar. Underbar höstdag är det ute, varmt och soligt. Synd bara att jag känner att jag inte orkar med min älskade svampskog, lite för trött och magontet har kommit tillbaka. Blev en sväng på stan med lilla Em istället, för att sen ta en fika hos syster. Tycker nog mosters lilla gull klarar av det bra med boxhanskar på händerna.

Sen blev det middag hos mor och far, underbart god hjortstek och äppelkaka till efterrätt vilket inte heller va helt fel.

Kvällen avslutades med Em, popcorn och Mia Skäringer på TV. Vilken underbart rolig och samtidigt sorglig och tänkvärd föreställning. 

Presentation


En blogg om livet,tre fina tjejer,naturen, intresset för mat och om min trognaste ovän...

Frågor?

4 besvarade frågor
Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Sidor som intresserar mej!!

Mat och recept


Skapa flashcards