Jag blir så lycklig och glad av detta underbart vackra vinterlandskap!

Äntligen kom det lite snö och kyla. Jag tycker det är sååå mysigt och härligt med allt det vackra vita. Hela helgen har gått åt till promenader i det fina vädret. Kylan gör ingenting, det är bara att klä sig därefter. Finns det något så härligt som att känna när det biter i kinderna, säger som Madicken, "idag känner jag livet i mej"!!!

Tråkigt nog är det inte så bra med kroppen som jag skulle önska, har ett konstigt feberrus som pågår hela tiden, det är som en influensa som aldrig bryter ut, enda fördelen är, att som vanligt så ser jag sååå frisk och fin ut med rosenkinder men det är INTE så. Känner mej sjuk när andra tror jag är frisk.

Men jag får väl snart svar på hur det står till med kroppaset. Dax för provtagningar igen och ett besök hos farbror doktorn i Linköping. Får se om jag orkar pallra mej iväg i morgon och lämna några rör med blod, kanske en liten promenad från jobbet till sjukan gör mej på bättre humör.

Det är så svårt att förklara för någon hur det är att leva med en kronisk sjukdom som desutom just i dagsläget är förbaskat svårbehandlad. Läste en väldigt bra text, och även hört den läsas av författaren om hur det VERKLIGEN är. Så när det är svårt att förklara så brukar jag ta till den.  Hon kallar den för The Spoon Theory .  Precis så är det!!!!

Nu kallar badet (tredje för dagen) sen lite Wordfeud, te, och kanske ett sovpiller. Fullmåne på G = dålig sömn.

Vacker och kall vinter har vi äntligen fått!!!!