Vilket möte! Att känna "Nu är min tid räknad" Tack gode, vem som nu vakade över oss!

Påväg hem från Östergötland, i mörker, dimma, och en antydan till halka så kliver han bara upp där!

Han, skogens konung, med långa vita ben, skägg, och jag tror horn. Men allt gick så snabbt, det enda som inte gick snabbt var bilen. Som tur var så körde mamma sååå försiktigt pga av väderförhållandena, så hon hann att få stopp på bilen just som han var mitt framför. Det enda som hände var att leran från hans klövar stänkte upp på bilen, och det är i detta läge rätt så hanterbart. Vi fick stanna och ta några djupa andetag innan vi fortsatte ner till Småland och Västervik!!

 Dom gör sig klart bättre i skogen än på vägarna! Möjligtvis rätt bra i en mustig höstgryta också, men det är min åsikt!