Tur man har ett jobb man trivs med, och helt underbara jobbarkompisar. Lyckligt lottad kan man tycka! Inte nog med det, arbetsplatsen ligger faktiskt ganska vackert. Gick en promenad på lunchen, jag som älskar hösten blir alldelse salig av vad vår natur har att erbjuda. Måste ta tillvara på alla ljusglimmtar i vardagen!

Höstens färger börjar ge sig till känna!

Tänk sen om allt annat skulle var på topp! 

Jag undrar Varför ska man ha en ha en kropp som gör allt för att motarbeta en. Varför kan det inte få gå en hel dag utan att jag tänker på vad det är som händer i min kropp, och varför är det så svårt att accepter att jag inte orkar så mycket som jag vill? Det gör ont i både kropp och själ att inte känna sig tillräcklig, och att inte ha ork. Det är så svårt att förklara när det inte syns så tydligt på utsidan, men det känns lite som att gå med en riktigt djävlig influensa i kroppen, men som inte riktigt vill bryta ut. Men det går nog över en vacker dag, kanske nu till hösten. Jag kan ju gnälla lite, men jag slutar INTE hoppas, och tro, att det kommer att bli bättre.  Och nu är det helg och ledigt!!